65daysofstatic dag
fortsätter med hela skivan.
awesome
fast de har jag nog sagt x antal gånger
men bra saker tåls att upprepas
----
dessutom har jag nu döpt mitt husdjur
lux
ljus på latin, typ symboliska namn på en fluga
haha
lilla lux kryper i mitt hår just nu :)
awesome
fast de har jag nog sagt x antal gånger
men bra saker tåls att upprepas
----
dessutom har jag nu döpt mitt husdjur
lux
ljus på latin, typ symboliska namn på en fluga
haha
lilla lux kryper i mitt hår just nu :)
white peak/dark peak - 65daysofstatic
i know de var inte länge sen jag döpte ett inlägg till den låten.
eller det känns inte som så länge sen iaf.
MEN!!
den äger just denna vecka något enormt
den är verkligen white peak/dark peak
på ena sidan blir jag översköljd av mitt livs finaste ord och jag känner mig som de finaste,
snällaste och bästa som finns.
på andra sidan dras all energi ur mig och kvar blir jag,
ett tomt svart och dött skal.
som känner sig som den mest onda och usla personen i världen.
balansen är härlig
men kanske behöver de varandra för att jag inte ska gå ner mig helt i mörker,
eller för att jag inte ska stiga så högt upp mot molnen.
jag försöker se det så.
evigt tacksam är jag iaf för alla fina underbara ord.
bäst ever <3
----
p.s
mimmi blev nostalgisk och saknar alla gamla galna fester uppe i umeå.
d.s
eller det känns inte som så länge sen iaf.
MEN!!
den äger just denna vecka något enormt
den är verkligen white peak/dark peak
på ena sidan blir jag översköljd av mitt livs finaste ord och jag känner mig som de finaste,
snällaste och bästa som finns.
på andra sidan dras all energi ur mig och kvar blir jag,
ett tomt svart och dött skal.
som känner sig som den mest onda och usla personen i världen.
balansen är härlig
men kanske behöver de varandra för att jag inte ska gå ner mig helt i mörker,
eller för att jag inte ska stiga så högt upp mot molnen.
jag försöker se det så.
evigt tacksam är jag iaf för alla fina underbara ord.
bäst ever <3
----
p.s
mimmi blev nostalgisk och saknar alla gamla galna fester uppe i umeå.
d.s
kap bambino - hey
detta är vad jag kallar högklassig musikvideo
budget, underhållande
och
fin random dans på offentliga ställen
vad mer kan man begära?
de föddes en oslipad tanke på kort serie under resor
kan dok inte riktigt konkretisera den.
men inspirerad av denna random hoppdans
är jag helt ute och cyklar nu joel?
eller är de en genomförbar tanke?
kan de ens funka på kort
budget, underhållande
och
fin random dans på offentliga ställen
vad mer kan man begära?
de föddes en oslipad tanke på kort serie under resor
kan dok inte riktigt konkretisera den.
men inspirerad av denna random hoppdans
är jag helt ute och cyklar nu joel?
eller är de en genomförbar tanke?
kan de ens funka på kort
typical me...
...typical me
typical me
i started something
and now i'm not too sure
i started something i couldn't finish - the smiths
som jag sa i polen:
detta är mitt soundtrack at the moment
typical me
i started something
and now i'm not too sure
i started something i couldn't finish - the smiths
som jag sa i polen:
detta är mitt soundtrack at the moment
i think about forever - upcdowncleftcrightcabc+start
något som är läskigt är när tanken
"om tjugo år, hur ser jag tillbaka på den här tiden då."
följt av
"finns dagens viktiga personer kvar i mitt liv? på något sätt, eller är de bara underbara minnen."
läskigast av allt är ändå när man bara vips snubblar över en helt enormt underbar människa
och vips kan den försvinna lika fort
jag tror det är därför jag har sådan separations ångest.
jag vill göra så mycket det bara går av den lilla tid man kanske bara får.
inbillar jag mig iaf..
...fast om jag tänker efter så är det bara tre personer tidigare i mitt liv som verkligen fått mig att gråta vid eller strax efter ett vi ses. (nu är de fyra)
eller rättning
tre personer tidigare som haft den effekten på mig så pass kort tid efter att jag lärt känna dem.
jag känner mig typ dum som sitter och panikar över att jag kanske inte känner folk om tjugo år.
jag menar det är ju livet att folk kommer och går.
men i guess, att det blir jobbigt när det kommer till betydelsefulla personer.
konstigt vore det väl annars, eller?
men anyho, borde leva lite mer i nuet och bara vara nöjd med det som är.
fast jag inbillar mig att jag ändå är rätt bra på det,
bara mitt huvud som kommer in på framtidsspår ibland
har tanken om att personer som är så starka för mig alltid kommer finnas kvar iaf litelite, på något plan.
jag hoppas verkligen och innerligt det
----
och joel
du borde lyssna på upcdowncleftcrightcabc+start
att jag inte tvingade på dig dem nu när du åkte hem
jaja om inte annat så har vi något att lyssna på någon kväll med te när du kommer ner igen :)
"om tjugo år, hur ser jag tillbaka på den här tiden då."
följt av
"finns dagens viktiga personer kvar i mitt liv? på något sätt, eller är de bara underbara minnen."
läskigast av allt är ändå när man bara vips snubblar över en helt enormt underbar människa
och vips kan den försvinna lika fort
jag tror det är därför jag har sådan separations ångest.
jag vill göra så mycket det bara går av den lilla tid man kanske bara får.
inbillar jag mig iaf..
...fast om jag tänker efter så är det bara tre personer tidigare i mitt liv som verkligen fått mig att gråta vid eller strax efter ett vi ses. (nu är de fyra)
eller rättning
tre personer tidigare som haft den effekten på mig så pass kort tid efter att jag lärt känna dem.
jag känner mig typ dum som sitter och panikar över att jag kanske inte känner folk om tjugo år.
jag menar det är ju livet att folk kommer och går.
men i guess, att det blir jobbigt när det kommer till betydelsefulla personer.
konstigt vore det väl annars, eller?
men anyho, borde leva lite mer i nuet och bara vara nöjd med det som är.
fast jag inbillar mig att jag ändå är rätt bra på det,
bara mitt huvud som kommer in på framtidsspår ibland
har tanken om att personer som är så starka för mig alltid kommer finnas kvar iaf litelite, på något plan.
jag hoppas verkligen och innerligt det
----
och joel
du borde lyssna på upcdowncleftcrightcabc+start
att jag inte tvingade på dig dem nu när du åkte hem
jaja om inte annat så har vi något att lyssna på någon kväll med te när du kommer ner igen :)
091022, 01.16
btw
glömde bort att jag skulle skriva om hur skönt det var att vara helt utan internett i polen.
asnice!! i tell you
plus att min msn inte fungerar at the moment. den vill inte logga in.
så vänta mig inte där de näsmaste dagarna tills jag fått ordning på det
glömde bort att jag skulle skriva om hur skönt det var att vara helt utan internett i polen.
asnice!! i tell you
plus att min msn inte fungerar at the moment. den vill inte logga in.
så vänta mig inte där de näsmaste dagarna tills jag fått ordning på det
experiment number 6 - lemon jelly
jahajaa
då ska jag försöka mig på en utvärdering av polen.
dit
lördag den 10 oktober
hem
tisdag den 20 oktober
start i krakow, faktiskt asnice.
fint, fantastiskt umgänge, en viss stress, lite regn och dis men bra.
fortfarande i krakow, och måndag kväll (trodde det var tisdag men med närmare fundering har jag insett att de började uder måndagkväll)
smög känslan av att det var för mycket folk och att allt bara var jobbigt över mig.
och ja vad hade jag haft för sömn.
natten mot fredag, cirkus 4-5 timmar. (men vad gör man inte för trevliga kvällar med trvligt sällskap)
natten mot lördag, sov väldigt bra när jag väl sov. dvs när jag inte störde mig på min bråkande mage.
natten mot söndag, första natten i krakow. vi kom väl fram till boendet mellan tolv och två på natten. minns inte så exakt. sen upp vid åtta. inte optimalt för en liten mimmi. särskilt inte med en massa stress i huvudet.
resterande nätter fick jag ändå till det så att jag hade möjlighet till åtta/nio timmars sömn. men nje de hjälpte inte mig så mycket.
nu i efterhand så kommer jag itne ens riktigt ihåg när min nedåtgående sprial började eskalera.
men onsdagen är rätt given.... ett sånt sammanbrott har jag nog aldrig haft, inte när de varit folk i närheten iaf.
jag började med anteckningar i min almänna skrivbok som inte skulle vara till för att spy ut tankar i under fredag kväll. så man kan nog säga att jag trodde att allt nått botten då. HA!
men då skrev jag iaf en del om att jag började känna igen en hel del gamla mönster i mitt beteende från när jag mådde som värst.
skrev om hur jag känner att jag tvivlar på mig själv som person och människa. tankar på om jag verkligen kommer klara ett liv utan antidepresiva medel and so on...
sen blir det ännu ett starkt avsnitt om nedklankning på mig själv och hur jag lätt bara tar illa upp/blir sårad av allt och inget. mestadels absolut ingenting. det är nog det jag stör mig mest på när jag mår dåligt. jag blir så svår. men jag visar det inte. eftersom att jag vet innerst inne att de bara är töntigt och total idioti att bli så sårad över en sån små sak.
sen fölt jag runt rätt hyffsat. utan större samanbrott.
förutom under måndag kväll då jag nåtte botten av botten.
verkligen tillbaka i tankesättet för två år sedan och då blev jag pårikigt rädd för mig själv.
text formulerades om tomhet och oviljan att leva som översvämmande mig.
de där allt för bekanta tankarna som, äh de gör väl inget om jag blir påkörd under min promenad på den mörka landsvägen, eller att tåget skulle råka träffa mig. det kändes som en super ide att somna på bänken där i regnet helt huttrandes. jag menar jag skulle inte bry mig.
hjälp!
men de finns ju den där rösten som tänker på alla andra. de som skulle sakna mig. mamma mfl.
plus att jag skulle inte kunna utsätta j för en sån sak. jag är inte så elak, det finns inte.
men ja det var väl någon typ av sammanfattning, iaf de jag kommer ihåg av tragiken. sen var det faktiskt en hel del fina stunder.
några som blev benämda bäst ever (fint när andra tar efter ens uttryck ^^)
men återvända till polen, oh ja!
----
under flygningen ner så sa j något rätt så.... jag jag vet inte hur man ska kategorisera det.
men det var något i stil med att:
"om man någon gång ska krasha med ett flygplan så ska det nog vara nu. med stil i ett rosa flygplan och bra sällskap"
sen nu när vi flög hem så kändes det bara helt klockrent att dra en paralell till citatet
"and if a ten-ton truck
kills the both of us
to die by your side
well, the pleasure - the privilege is mine"
det kändes bara så passande, sant och rätt!
då ska jag försöka mig på en utvärdering av polen.
dit
lördag den 10 oktober
hem
tisdag den 20 oktober
start i krakow, faktiskt asnice.
fint, fantastiskt umgänge, en viss stress, lite regn och dis men bra.
fortfarande i krakow, och måndag kväll (trodde det var tisdag men med närmare fundering har jag insett att de började uder måndagkväll)
smög känslan av att det var för mycket folk och att allt bara var jobbigt över mig.
och ja vad hade jag haft för sömn.
natten mot fredag, cirkus 4-5 timmar. (men vad gör man inte för trevliga kvällar med trvligt sällskap)
natten mot lördag, sov väldigt bra när jag väl sov. dvs när jag inte störde mig på min bråkande mage.
natten mot söndag, första natten i krakow. vi kom väl fram till boendet mellan tolv och två på natten. minns inte så exakt. sen upp vid åtta. inte optimalt för en liten mimmi. särskilt inte med en massa stress i huvudet.
resterande nätter fick jag ändå till det så att jag hade möjlighet till åtta/nio timmars sömn. men nje de hjälpte inte mig så mycket.
nu i efterhand så kommer jag itne ens riktigt ihåg när min nedåtgående sprial började eskalera.
men onsdagen är rätt given.... ett sånt sammanbrott har jag nog aldrig haft, inte när de varit folk i närheten iaf.
jag började med anteckningar i min almänna skrivbok som inte skulle vara till för att spy ut tankar i under fredag kväll. så man kan nog säga att jag trodde att allt nått botten då. HA!
men då skrev jag iaf en del om att jag började känna igen en hel del gamla mönster i mitt beteende från när jag mådde som värst.
skrev om hur jag känner att jag tvivlar på mig själv som person och människa. tankar på om jag verkligen kommer klara ett liv utan antidepresiva medel and so on...
sen blir det ännu ett starkt avsnitt om nedklankning på mig själv och hur jag lätt bara tar illa upp/blir sårad av allt och inget. mestadels absolut ingenting. det är nog det jag stör mig mest på när jag mår dåligt. jag blir så svår. men jag visar det inte. eftersom att jag vet innerst inne att de bara är töntigt och total idioti att bli så sårad över en sån små sak.
sen fölt jag runt rätt hyffsat. utan större samanbrott.
förutom under måndag kväll då jag nåtte botten av botten.
verkligen tillbaka i tankesättet för två år sedan och då blev jag pårikigt rädd för mig själv.
text formulerades om tomhet och oviljan att leva som översvämmande mig.
de där allt för bekanta tankarna som, äh de gör väl inget om jag blir påkörd under min promenad på den mörka landsvägen, eller att tåget skulle råka träffa mig. det kändes som en super ide att somna på bänken där i regnet helt huttrandes. jag menar jag skulle inte bry mig.
hjälp!
men de finns ju den där rösten som tänker på alla andra. de som skulle sakna mig. mamma mfl.
plus att jag skulle inte kunna utsätta j för en sån sak. jag är inte så elak, det finns inte.
men ja det var väl någon typ av sammanfattning, iaf de jag kommer ihåg av tragiken. sen var det faktiskt en hel del fina stunder.
några som blev benämda bäst ever (fint när andra tar efter ens uttryck ^^)
men återvända till polen, oh ja!
----
under flygningen ner så sa j något rätt så.... jag jag vet inte hur man ska kategorisera det.
men det var något i stil med att:
"om man någon gång ska krasha med ett flygplan så ska det nog vara nu. med stil i ett rosa flygplan och bra sällskap"
sen nu när vi flög hem så kändes det bara helt klockrent att dra en paralell till citatet
"and if a ten-ton truck
kills the both of us
to die by your side
well, the pleasure - the privilege is mine"
det kändes bara så passande, sant och rätt!
fire flies and empty skies - god is an astronaut
klockan är nu så gott som 18.00
yoga 19.30
sova en halvtimme eller inte sova en halvtimme
det är frågan
----
mycket skum dag
chocken har lagt sig
men crazy
----
and last but not least
bland de bästa som finns är att hitta en sån där unik person som man bara trivs att umgås med.
okomplicerat, avslappnat, att bara vara och bara rätt.
lite som att man känt personen i flera år, fast de bara gått drygt en månad.
best ever och helt klart awesome
yoga 19.30
sova en halvtimme eller inte sova en halvtimme
det är frågan
----
mycket skum dag
chocken har lagt sig
men crazy
----
and last but not least
bland de bästa som finns är att hitta en sån där unik person som man bara trivs att umgås med.
okomplicerat, avslappnat, att bara vara och bara rätt.
lite som att man känt personen i flera år, fast de bara gått drygt en månad.
best ever och helt klart awesome
din arm är så nära min...
...har du bedömt avståndet fel?
du viskar så tyst mot min hals
är du hes?
alla andra har somnat här
det är bara du och jag
vem har du blandat ihop mig med nu?
hör dåligt fattar trögt - eMiL Jensen
mimmi i ett nötskal
eMiL är bra på att formulera sig <3
----
jag fick en fråga ställd till mig igår
em.....ja
svaret:
är nej
rekationen:
oh crap
fast, fast
det kom en kommentar helt oberoende senare under kvällen och ja
ja jag tror nog ändå inte att de går åt de hållet.
även om de finns tecken
alla de där vanliga som jag bara brukar vifta bort och fortsätta i min lilla bubbla
lalalalaaaa....
"inbillning bara, you know.
jorden snurrar inte runt dig mimmi.
kom ihåg det, lär dig det!"
"jaja. i know mimmi, du behöver inte påminna mig"
----
jag gillar mina dialoger i huvudet med mig själv
haha
du viskar så tyst mot min hals
är du hes?
alla andra har somnat här
det är bara du och jag
vem har du blandat ihop mig med nu?
hör dåligt fattar trögt - eMiL Jensen
mimmi i ett nötskal
eMiL är bra på att formulera sig <3
----
jag fick en fråga ställd till mig igår
em.....ja
svaret:
är nej
rekationen:
oh crap
fast, fast
det kom en kommentar helt oberoende senare under kvällen och ja
ja jag tror nog ändå inte att de går åt de hållet.
även om de finns tecken
alla de där vanliga som jag bara brukar vifta bort och fortsätta i min lilla bubbla
lalalalaaaa....
"inbillning bara, you know.
jorden snurrar inte runt dig mimmi.
kom ihåg det, lär dig det!"
"jaja. i know mimmi, du behöver inte påminna mig"
----
jag gillar mina dialoger i huvudet med mig själv
haha
like his dad you know that...
...he's had animal nitrate in mind
oh in your council home he jumped on your bones
now you're taking it time after time
oh it turns you on, on, now he has gone
oh what turns you on, on, now your animal's gone?
well he said he'd show you his bed
and the delights of his chemical smile
so in your broken home he broke all of your bones
now you're taking it time after time
animal nitrate - suede
jag som hade tänkte ha ett fint litet inlägg med denna video inbäddad.
men då på beräran från någon så kan man inte genom yuotube göra så med just denna.
mycket tråkigt för ja vad ska man säga....
videon är intressant
(vill man se den kan man följa denna länk)
http://www.youtube.com/watch?v=XaEc_5abpfA
jag vet inte om det beror på det som står i beskrivningen till den som har något att göra med att man inte får bädda in den i inlägg.
låten kom ju ut 1993, det är ju inte så länge sen.
så lite ställd blev jag när det då i beskrivningen står att låten blev banned
eftersom det ska visa två killar som kysser varandra.
vet dok inte om detta stämmer då jag inte kan hitta den scenen i videon,
den kanske är borttagen. who knows?
men ändå om det nu var så, så är det ju helt hysteriskt sjukt att de förbjuder en video pga av en sån liten sak. de är ju ingenting. världens mest naturliga grej, iaf i min värld.
och jag vet ju att jag lever i en liten bubbla.
folk är inte så hbt vänliga som jag är.
det irriterar mig något enormt
oh in your council home he jumped on your bones
now you're taking it time after time
oh it turns you on, on, now he has gone
oh what turns you on, on, now your animal's gone?
well he said he'd show you his bed
and the delights of his chemical smile
so in your broken home he broke all of your bones
now you're taking it time after time
animal nitrate - suede
jag som hade tänkte ha ett fint litet inlägg med denna video inbäddad.
men då på beräran från någon så kan man inte genom yuotube göra så med just denna.
mycket tråkigt för ja vad ska man säga....
videon är intressant
(vill man se den kan man följa denna länk)
http://www.youtube.com/watch?v=XaEc_5abpfA
jag vet inte om det beror på det som står i beskrivningen till den som har något att göra med att man inte får bädda in den i inlägg.
låten kom ju ut 1993, det är ju inte så länge sen.
så lite ställd blev jag när det då i beskrivningen står att låten blev banned
eftersom det ska visa två killar som kysser varandra.
vet dok inte om detta stämmer då jag inte kan hitta den scenen i videon,
den kanske är borttagen. who knows?
men ändå om det nu var så, så är det ju helt hysteriskt sjukt att de förbjuder en video pga av en sån liten sak. de är ju ingenting. världens mest naturliga grej, iaf i min värld.
och jag vet ju att jag lever i en liten bubbla.
folk är inte så hbt vänliga som jag är.
det irriterar mig något enormt
there’s a yellow light...
...underneath the clouds
the city is at rest
i think of this and that while holding my breath
but don’t ring the alarm
don’t put up a fight
over things I said and done a 100 years ago tonight
and my back is breaking
and my legs are aching
i’m a long way from home
i’m all alone
but your eyes are here
Ii i lost myself
the way i fear i could
the way you said i would
if the prophecy was right
then give yourself a reward now
you know that I walk
one foot after the other
my words just won’t come
i walk alone
the sun keeps shining
and i keep on falling
into an unknown place
but your eyes are here
go on, go fast, we don’t have much time left
the big chill will hit you when you least expect it
nobody talks about you like that, huh?
walk under water and breath ‘til you don’t bleed
the world is a sad place you’re riding on it
so please no excuses, no give me no bullshit
i want you to know that no matter where you go
no matter where you go, i want you to know
that my eyes are there
big chill - david and the citizens
best song ever! (at the moment)
----
mimmis huvud snurrar i yberspeed med tankar
hjärtat slår i 120
så naturligvis kan jag inte sova.
men jag tänkte ta tillfället i akt och skriva ett inlägg jag tänkte att jag skulle skriva efter att jag kom hem från norrköping för ungefär två veckor sen.
hörde nämligen ett mycket gulligt utrop i högtalarsystemet på tåget.
det löd ungefär såhär:
"ett meddelande från bistron. jag efterlyser en teckning med en bäver på, den tillhör en liten pojke. om någon sett den lämna in den i bistron."
det är ju ganska fint och snällt.
men min första tanke när hon sa liten pojke var ett barn på typ tre år som kluddat något obegripblig på ett papper och hävdat att de är en bäver. så hur ska då random människa som hittar ett papper med kludd på fatta att det är en bäver. troligast så var det säkert en lite äldre liten pojke, så det kankse såg ut som en bäver iaf.
anyho, jag tycker att det var gulligt
----
sen har jag nog varit med om ett av de mest awesome naturupplevelserna i mitt liv idag.
jag såg en regnbåge framträda, bli så stark att de såg ut som att den hade tre skuggor under nedersta raden. och sen toma bort igen. detta mot en helt svart/regnmolns svart himmel.
hade det inte blåst och regnat så fördärvat hade jag nog stått förstummad och pratat högt för mig själv en lång lång stund.
gaaaaalet snyggt var det, så snyggt att man inte kan beskriva det med ord.
så snyggt att man inte fattar att man sett det, för de är bara för..........totalt
the city is at rest
i think of this and that while holding my breath
but don’t ring the alarm
don’t put up a fight
over things I said and done a 100 years ago tonight
and my back is breaking
and my legs are aching
i’m a long way from home
i’m all alone
but your eyes are here
Ii i lost myself
the way i fear i could
the way you said i would
if the prophecy was right
then give yourself a reward now
you know that I walk
one foot after the other
my words just won’t come
i walk alone
the sun keeps shining
and i keep on falling
into an unknown place
but your eyes are here
go on, go fast, we don’t have much time left
the big chill will hit you when you least expect it
nobody talks about you like that, huh?
walk under water and breath ‘til you don’t bleed
the world is a sad place you’re riding on it
so please no excuses, no give me no bullshit
i want you to know that no matter where you go
no matter where you go, i want you to know
that my eyes are there
big chill - david and the citizens
best song ever! (at the moment)
----
mimmis huvud snurrar i yberspeed med tankar
hjärtat slår i 120
så naturligvis kan jag inte sova.
men jag tänkte ta tillfället i akt och skriva ett inlägg jag tänkte att jag skulle skriva efter att jag kom hem från norrköping för ungefär två veckor sen.
hörde nämligen ett mycket gulligt utrop i högtalarsystemet på tåget.
det löd ungefär såhär:
"ett meddelande från bistron. jag efterlyser en teckning med en bäver på, den tillhör en liten pojke. om någon sett den lämna in den i bistron."
det är ju ganska fint och snällt.
men min första tanke när hon sa liten pojke var ett barn på typ tre år som kluddat något obegripblig på ett papper och hävdat att de är en bäver. så hur ska då random människa som hittar ett papper med kludd på fatta att det är en bäver. troligast så var det säkert en lite äldre liten pojke, så det kankse såg ut som en bäver iaf.
anyho, jag tycker att det var gulligt
----
sen har jag nog varit med om ett av de mest awesome naturupplevelserna i mitt liv idag.
jag såg en regnbåge framträda, bli så stark att de såg ut som att den hade tre skuggor under nedersta raden. och sen toma bort igen. detta mot en helt svart/regnmolns svart himmel.
hade det inte blåst och regnat så fördärvat hade jag nog stått förstummad och pratat högt för mig själv en lång lång stund.
gaaaaalet snyggt var det, så snyggt att man inte kan beskriva det med ord.
så snyggt att man inte fattar att man sett det, för de är bara för..........totalt