...while they keep talking
while they're all speaking
but i can't hear
'cos i don't care
i'm only bothered by the fact that they're all so pretty pretty pretty pretty

things they hold so dear - david & the citizens

jag orkade inte kliva upp i dag
men jag mste ta mig till jobbet och överleva så jag får komma hem och dö sen



det har snöat hela jävla natten och kvällen igår!
så nu är det snösnösnö överallt.
då var det posetiva förstört,
förstör, gör det!
jag behöver inget som gör att allt känns lite bättre, lite lättare. jag lovar.
äh!
fuck it!

---

13.42 (uppdatering)
just underbart
norrlandsnätverksträffen som ska vara och som jag verkligne sett fram emot
jag kommer inte kunna fara på den, för jag ska på teater och se björn kjellman - jag är min egen fru
just den lördagen!
får jag dö nu?

...it doesn't help
'cos i always connect it to you

i wake up early because i have to
i can't be late for the daily boredom
that keeps me dreaming, that keeps me wishing
that keeps me pushing eveything in front of me

and it's growing bigger faster than you see
some live inside it/ an eternal daydream
today at the store as the light was fading
i heard a song and I asked myself:
is this all we get, is it never getting better than this?

belly full of butterflies - david & the citizens

två veckor!
eller vad är det, nått åt det hållet?
nu är det slut på må bra iaf

känner bara varför lever jag
det finns ingen mening
ingen framtid som känns motiverande
ingenting i nuet som känns motivernade
känns bara som att jag förstör andras liv genom att finnas
jag kan inte hjälpa det,
det bara känns så...
men ja jag kommer leva kvar ett tag till i denna meningslös het
iaf så länge mamma lever,
känns för elakt och dumt mot henne att bara ge upp och försvinna



jag tror jag har kommit fram till en orsak till att jag mår såhär,
eller en utlösande faktor.
men den tänker jag inte erkänna,
jag kan inte erkänna den för jag ska inte reagera på det viset.
men jag kan inte hjälpa det..
det gör ont och det är jobbigt och jag orkar itne mer egentligen...
fast ändå jag bryr mig ju inte jag vet inte rikigt vad det är som gör att jag reagerar som jag gör
eller nu ljög jag. det gör jag ju visst det...
de total förstör mitt självförtroende och plattar ner det till marken så de inte existerar längre
så egentligen borde jag sätta stop här och jag vet inte vad...

...dö!
för jag dör själsligt om jag måste förlora det som betyt allra mest för mig i hela mitt liv.

men borde ju ställa mig frågan, vad är värst..?
att må dåligt eller inte leva...

...inte leva.....skulle jag tro.
eller....

---

nu är det vår iaf, snön försvinner.
äntligen!
det är ju nått posetivt...

...but that's ok that's just fine!
her painted lips are moving now, saying words i don't know what...can i do to get away?
i had a war but you had a hell
i could give up like some spoiled kid
too much to believe, too much time to kill
to even feel real

pink evening - david &the citizens

gud jag blir knäpp det gör så ont i mig...
och jag vet inte vad det är.
men som sagt:
"but that's ok that's just fine"
nu ska jag nog sova så jag slipper känna mer
eller..
kan ju hoppas

näe!
nu får det vara nog jag ger upp
jag orkar inte mer
jag vill inte mer
så är det bara

punkt!



oj tre inlägg på en dag/kväll.
det var inte tänkt så det bara blev...

btw the evpatoria report *min nya kärlek*

...and the pouring water in the pipes around us, just like waves rolling to the shore
this is what you get.
this is what you get!
the plan's much bigger than you ever expected
but no one's gonna tell you you're not perfect as you stand there with your head in a million pieces
and you know it's gonna be...

as you fall (i watch with love) - david & the citizens

oj har så mycket att skriva nu,
eller det kändes så när jag satt och funderade över det här inlägget igår och i förrgår och i förrförrgår och under helgen.
får se hur mycket jag kommer ihåg och... pust vart ska jag börja..?

---

kan ju börja med RÅM
ja vad ska man säga, hade kunnat vara bättre.
men åh amelia <3 helt klart bara bäst!
helt underbart att träffa.
sen var det trevligt att träffa många andra också, men inget och ingen slår henne.
men annars så, ja...
började väl där på tåget mellan göteborg och malmö, eller egentligen har det varit nästan hela veckan.
men jag kraschade en aning. kände bara varför åker jag, jag vill inte jag, orkar inte, jag vill bara dö!
och då menar jag verkligen dö, kände bara att varför lever jag egentligen, jo för att jag har folk som tycker om mig och för att jag tycker om dem.
men skulle inte de finnas (gäller väl mest patrik, amelia och fredrik) så ser jag ingen anledning till att leva. de finns verkligen ingenting i mitt liv/framtid som känns motiverande.
men motiverade mig där på tåget, jag åker för att få träffa amelia och ryckte upp mig lite.
det gick ganska bra, klarade mig ända fram till lördag kväll. då kom kraschen igen och då rejält. tror den blev så rejäl pga av att alla var så glada, så postetiva och ja gud vet vad och jag orkade bara inte.
jag ville bara bort och försvinna. klarar inte av att ha glada människor runt mig när jag inte orkar vara glad själv då blir det bara kaos, blä och dö.
så satt och fördriv tiden med patrik och (mins inte om det här var på lördagen eller söndagen men tror det var båda) men kände då iaf att jag är egentligen bara ett stort hinder för patrik och jag ville bara dö och försvinna så han ska behöva slippa bry sig i mig och bara göra det han vill. jag vill verkligen inte hindra honom, vill han lämna umeå och fara så ska han göra det, men ja jag vet inte hur tusan jag skulle klara det, kände där någon gång att jag vet inte om jag överlever att han ger sig iväg, de sa jag inte för säger jag det så kommer han aldrig fara och ja de kommer bara bli jobbigt och jag kommer känna mig ännu mer ivägen och blä! men jag ville verkligen bara dö och försvinna från jordens yta där några gånger.
så en sak jag insett den här helgen jag är så fruktansvärt beroende av patrik så det finns inte och jag hatar det!
jag vill inte vara så fast i en person. jag vill vara självständig!  jag ska vara självständig så har det alltid varit och så tycker jag det ska fortsätta...

sen en annan sak jag aldrig sagt är att jag mår så fruktansvärt dåligt när,
som i lördags jag då går och lägger mig, mest för att jag känner mig i vägen och som att jag förstör. inte för att jag är trött eller vill och sen när jag vaknar dagen efter och får höra hur kul alla andra hade det när jag väl hade gått och lagt mig. det gör så fruktansvärt ont, är verkligen bara vi-vill-inte-umgås-med-dig-för-du-bara-förstör-och-vi-har-mycket-roligare-utan-dig.
jag hatar det, men ändå går jag alltid och lägger mig när jag känner så där, även om jag vet att jag kommer mår bara sämre dagen efter. men jag förstör ju bara, man kan inte ha kul i min närvaro så vad ska jag göra.
jag känner mig bara så utanför, jag vill också vara med och ha kul, vill vara med i gemenskapen. det är så sällan jag får vara det, nästan aldrig. men jag är väl dömd till ett liv i utanförskap så vad ska jag göra, har ju alltid varit så genom hela mitt liv så varför bryta en sådan trend..!?

sen jag klarar verkligen inte av att folk säger snälla saker till mig/om mig/ger mig komplimanger när jag mår sådär det ger har bara motsatt effekt, de skär som glassplitter i mig, förvärrar, fördärvar och förstör.
plus jag klarar inte av att vara själv när jag mår så där dåligt heller,
eller är jag hemma funkar det men inte på ställen där det är massa folk. men det verkar jämt som att folk tror att jag vill vara själv och så blir jag lämnad. iofs så förstår jag för det är ju inte så kul att umgås med någon som bara är tyst och är nere. fast ja de är ju också en balansgång för jag kan bara ha folk runt mig som jag vet inte har något emot att jag är sådär för minsta lilla vibb om att personen tycker det är jobbigt då mår jag bara ännu sämre.
men jaja nog om allt det här drabblet, ska bara avsluta med citatet som aldrig känts mer riktigt än förut.
har ju ändå den låten som detta inläggs låt.

"I'm probably better off dead,
I'm probably dry all the way,
I'm probably boring you out
I'm probably locking you up, throwing the keys away
I'm probably the last thing you need on your mind.
I'm probably drunk by now
probably laughing my head off without even noticing..."

---

har kommit in i en david & the citizens period, mest pga att jag mår dåligt.
blir ofta så att jag lyssnar på dem då. de ger mig tröst på något sätt, lätt att gråta till och känna igen mig i.

---

på jobbet i måndags på ena rasten så hamnade vi på nått program, handlade om prinssesan eller drottningen av danmark eller nått drottningen tror jag. och så säger de då angående hennes man.
citat "det är klart att det är jobbigt för en man att alltid gå tre steg bakom sin fru." slutcitat!
det handlade om att han alltid fick gå tre steg bakom henne när hon var ute på offentliga uppdrag.
jag trodde jag skulle dö, blev så fruktansvärt upprörd. gud vad jag hatar värden ibland!

---

köpte sorbe igår.. tyckte synd om mig själv så var bara tvungen.
mmm mycket gott, mycket nöjd är jag. måste nog nästan tröst äta lite av den idag med.
kaktus och citron

---

sen gud så sur och frustrerad jag blev igår.
hade sett fram emot att få fara till patrik efter jobbet. var i princip det enda jag gick och tänkte på under hela den åtta timmar långa arbetsdagen. den sniglade sig verkligen fram och så kommer jag äntligen hem, precis när jag kommer till dörren inser jag min cykel står inte här. näe!! för den står på stan eftersom jag cyklar halva vägen till jobbet! GAAA!
så då var den dagen förstörd, iofs så gick jag ju och la mig rätt fort efter att jag kom hem så den var inte så lång men ändå!!

---

hämtade mina glasögon idag också så nu ser jag jätte jätte bra det är kul. känns som lite ovanligt är det så här värden ser ut..? =P

---

har gjort några bestämmanden för min framtid också
-får jag en lägenhet innan sommaren här i umeå så stannar jag här till hösten 2008
-tror jag ska läsa en fotogrej på folkhögskola blev lite peppad på det, i skåne kanske..?
-kolla utbildningar nu bara ifall att jag nu inte får lägenhet då kanske det kan vara bra att studera.

så ser det ut just nu iaf

---

oh amelia <3
underbar

...i'm warning you
some half-hearted truth, some way of sliding thru to the other side
well
all it takes is calming down
all it takes is getting down

silverjacketgirl - david & the citizens

det är inte sant!
i söndags så tänkte jag:
hmm.. det var länge sen jag var förkyld.
inte på hela vintern,
inte på hela hösten,
minns itne om det var i sommras eller i våras, tror i våras. KANON!
och vad händer?!
i går börjar det klia i halsen
och idag tävlar mitt huvud och min näsa om vem som klarar att vara närmast bristningsgränsen utan att sprängas..!
livet är ju underbart nästan jämt! HA!

jobbet blev en pina, gick runt som en död zombie och gjorde iprincip allt i slowmotion.
ville egentligen bara säga hej jag är sjuk och fara hem,
men vi var så lite folk så jag härdade,
är ju ledig nu resten av veckan så klaga ska jag inte,
dessutom härdade jag mig igenom en dag som jag får pengar för.
och det är väl nått posetivt, får jag hoppas.

sen blir jag knäp på mina exem,
jag saknar maskingatan.
vill jobba med therese,
vill inte klia sönder mig själv.
hoppas jag får vara där nästa vecka
hoppashoppashoppas.
vi ska ju ändå bara bo kvar i de lokalerna i ca en månad till.
så sorgligt.

inte nog med att jag får stå ut med att dö av förkylningssmärtor och sönderkliande av mig själv...
det går utför igen
vad les jag blir.
det har ju varit så bra nu i ett långt tag, bara fine fine fine
en stor saknad och en liten känsla av att vara halv,
men annars fine fine fine
kunde det inte få fortsätta så..?
men ICKET!
nu går jag in i mörkret igen och isolerar mig.
har inte pratat med någon idag, om man bortser från jobbet.
jag orkar bara inte.

men men snart råm
håller mig flytande

missade årsmötet idag
och jag bryr mig inte
orkar verkligen iten med GUme
är så les så det finns inte
saknar lite den gammla fina tiden då det itne bara inebar ångestångestångest.
får se hur mycket jag orkar bry mig i vår, i år.

---

jag vet inte vad jag håller på med...
håller jag på att komplicera till mitt liv ännu mer?

---

mitt nya favorit citat:
"they went to be alone for all time. alone in suicide, which is deeper than death"
ur suicide underground - air
hela the virgin suicides är bara helt underbar
*kär*

...alarm-clocks screaming out loud, a warning
streets like chess-board, we're check mate and that is all
step into the sunlight and do something about this suicide-view
come save me, with your hands
i'm pretty,
pretty tired of balancing on the edge of this knife

soar feet + blisters - david & the citizens

jag är så fruktansvärt osocial. jag orkar bara inte med att umgås med någon.
orkar knappt prata med någon.
men jag gör mitt bästa,
kan ju inte isolera mig helt.
särskilt inte när jag måste jobba...
kallas stänga-av-vara-trevligt-fara-hem-och-dö.

känns på nått sätt som att stänga-av-vara-trevligt-fara-hem-och-dö
har börjat bli en vanlig del i mitt liv.
eller det började väl där i trean tror jag,
har inget minne av det från tvåan iaf, eller tidigare.
så trean, ja jag säger bara det, trean förstörde mitt liv..

men måste väl säga, bara för att jag inte hör av mig så betyder det inte att jag inte tänker på folk,
jag vill egentligen men jag orkar bara inte.

---

just nu är det mycket:
_{(i ordning)}

the knife - silent shout
röyksopp - melody a.m.
air - the virgin suicides
röyksopp - the understanding
mew - and the glass handed kites
the knife - deep cuts
air - 10,000 hz legend
the arcade fire - funeral
air - talkie walkie
air - moon safari
(en blandning av smk och 047 på jobbet, bara för att få fart på matningen)

kan inte lyssna på nått annat nästan, det är lite jobbigt.
men iofs jag klagar inte.

...i want to scream until I can't speak.
so go on, dig your thumbs in, take a bite of me take another bite of me
and give me long days of belly-ache, that's you inside of me

long days - david & the citizens

det går nerför nerför nerför.
jag fattar inte tappar allt just nu orkar bara inte med nått.
i förrgår var en katastrof dag.
kände bara dö!
igår var lite ljusare, idag är det botten igen.
jag orkar inte!
jag orkar verkligen inte fylla år,
jag orkar egentligen inte göra nått på lördag heller, för att fira..
näe! här ska tusan sörjas. det finns inget bra med att fylla 21.
visst folk kan få fira mig om de vill men jag ser det som ett steg närmre livets slut,
ett steg närmre ångest över livet, ett steg närmre ångest över huvud taget.
näe! men i sommar då ska jag tillbaka till livet som 18.
så är det bara, jag vägrar vara äldre då!

---

there are two ways of doing this,
one is easy and one is complicated and it's up to me to pick one now
and I don't think I'll pick the easy one

_{(bara för  att, så blir det två citat ur dagens david & the citizens låt)}

även om just det där stycket inte riktigt stämmer med mig just nu, bara nästan.
man kan väl säga att jag har valt de lättaste alternativet.
eller nä, jag har valt de som kommer funka bäst och inte sabba typ allt. och kanske skapa allmänt kaos.
men ja... jag hoppas bara de blir bra,
kanske lite jobbigt men har jag förträngt förut så funkar de nog ett tag till ;P

---

näe nu ska jag återgå till att dö eller nått åt det hållet.
kanske stänga av och fråga sofi om hon vill fika.
borde ju ändå ta mig ner till stan och kommer inte göra det,
om jag inte har ett ärende gällande en person jag känner
inte bara saker jag skulle behöva göra men kan skjuta upp. typ gå till banken,
hämta ut biljetter och annat sånt tjafs..
humm.. får fundera vidare.
vet inte om jag orkar stänga av.
de slår så hårt sen när jag måste slå på igen. *mycket stor nackdel*
men men...

---

måste bara lägga till ett:
amelia amelia amelia <3
*saknar*

...never a bottom. but there are days, moments, years
you never want to see them again
all things you fear you never want to see them again.

never a bottom - david & the citizen

oh my, året börjar bra.
rörigt men bra.
jag vet inte alls riktigt vad jag ska ta mig till.
känner bara...
ja vad känner jag...?
mest av allt känner jag väl förvirring,
över hur jag kan känna så pass starkt för två personer på samma gång.
det går verkligen inte att skilja dem åt på något sätt.

 

eller jo de går ju, de bor på två helt olika håll i landet.
vad gör man då egentligen?
det är något jag inte än kommit fram till.

 

men ja de går framåt iaf,
där när det hela drog igång i mellandagarna så visst jag ju inte ens vad jag kände. nu vet jag ju det och det är bra.
nu är det bara att luska ut hur jag löser det.

 

kan inte göra så mycket mer...

...the sadness is gone and they say sister they say all is fine,
truth or lie,
sister,
they say all is fine
fine
fine
well here’s the laughter and here’s the sore throat and here’s another one of the only kind that will ever grow here and the air is full of... mark my words and sleep

until the sadness is gone - david & the citizens

kom hem hit till sabina runt halv sju, la mig och dog.
nu är klockan halv elva och jag kan inte somna om.
jag är avtrubbad och avstängd.
vet itne om de beror på att jag knappt sovit på jag vet inte hur länge,
eller om de beror på att jag inte ätit på ett tag,
eller om de beror på att jag inte är rikigt mig själv än sen i lördags.
nått är det iaf som gör mig stirrig.
måste somna igen så jag kan vakna upp som en ny människa till det nya året.
pånyttfödd, heter det. när jag vaknar nästa gång lever jag igen.
jag lovar!
tack för förra året, hejdå och välkommen nästa.
*peace and love*

----

17.21
nu finns inte den gammal mimmi som ni alla mins henne längre.
den tjugo åriga mimmi är nu ett minne blott och nu finns bara en snart 21:åring med ångest,
en 21:åring som vill vara 18. en 21 åring som vill vara 18 och bo i norrköping.
men oxå en 21:åring som vill vara 18 och bo kvar här i umeå och vara lycklig i sin naiva lilla värld.
där hon kan intala sig att allt är fine
fine
fine
och där det faktiskt är det, så egentligen behöver hon inte inbilla sig.
hon måste bara inse det och öppna ögonen.