i know de var inte länge sen jag döpte ett inlägg till den låten.
eller det känns inte som så länge sen iaf.

MEN!!

den äger just denna vecka något enormt

den är verkligen white peak/dark peak
på ena sidan blir jag översköljd av mitt livs finaste ord och jag känner mig som de finaste,
snällaste och bästa som finns.
på andra sidan dras all energi ur mig och kvar blir jag,
ett tomt svart och dött skal.
som känner sig som den mest onda och usla personen i världen.

balansen är härlig

men kanske behöver de varandra för att jag inte ska gå ner mig helt i mörker,
eller för att jag inte ska stiga så högt upp mot molnen.
jag försöker se det så.

evigt tacksam är jag iaf för alla fina underbara ord.
bäst ever <3

----

p.s
mimmi blev nostalgisk och saknar alla gamla galna fester uppe i umeå.
d.s