it's light a cheap replacement for the sun...
...and the pouring water in the pipes around us, just like waves rolling to the shore
this is what you get.
this is what you get!
the plan's much bigger than you ever expected
but no one's gonna tell you you're not perfect as you stand there with your head in a million pieces
and you know it's gonna be...
as you fall (i watch with love) - david & the citizens
oj har så mycket att skriva nu,
eller det kändes så när jag satt och funderade över det här inlägget igår och i förrgår och i förrförrgår och under helgen.
får se hur mycket jag kommer ihåg och... pust vart ska jag börja..?
---
kan ju börja med RÅM
ja vad ska man säga, hade kunnat vara bättre.
men åh amelia <3 helt klart bara bäst!
helt underbart att träffa.
sen var det trevligt att träffa många andra också, men inget och ingen slår henne.
men annars så, ja...
började väl där på tåget mellan göteborg och malmö, eller egentligen har det varit nästan hela veckan.
men jag kraschade en aning. kände bara varför åker jag, jag vill inte jag, orkar inte, jag vill bara dö!
och då menar jag verkligen dö, kände bara att varför lever jag egentligen, jo för att jag har folk som tycker om mig och för att jag tycker om dem.
men skulle inte de finnas (gäller väl mest patrik, amelia och fredrik) så ser jag ingen anledning till att leva. de finns verkligen ingenting i mitt liv/framtid som känns motiverande.
men motiverade mig där på tåget, jag åker för att få träffa amelia och ryckte upp mig lite.
det gick ganska bra, klarade mig ända fram till lördag kväll. då kom kraschen igen och då rejält. tror den blev så rejäl pga av att alla var så glada, så postetiva och ja gud vet vad och jag orkade bara inte.
jag ville bara bort och försvinna. klarar inte av att ha glada människor runt mig när jag inte orkar vara glad själv då blir det bara kaos, blä och dö.
så satt och fördriv tiden med patrik och (mins inte om det här var på lördagen eller söndagen men tror det var båda) men kände då iaf att jag är egentligen bara ett stort hinder för patrik och jag ville bara dö och försvinna så han ska behöva slippa bry sig i mig och bara göra det han vill. jag vill verkligen inte hindra honom, vill han lämna umeå och fara så ska han göra det, men ja jag vet inte hur tusan jag skulle klara det, kände där någon gång att jag vet inte om jag överlever att han ger sig iväg, de sa jag inte för säger jag det så kommer han aldrig fara och ja de kommer bara bli jobbigt och jag kommer känna mig ännu mer ivägen och blä! men jag ville verkligen bara dö och försvinna från jordens yta där några gånger.
så en sak jag insett den här helgen jag är så fruktansvärt beroende av patrik så det finns inte och jag hatar det!
jag vill inte vara så fast i en person. jag vill vara självständig! jag ska vara självständig så har det alltid varit och så tycker jag det ska fortsätta...
sen en annan sak jag aldrig sagt är att jag mår så fruktansvärt dåligt när,
som i lördags jag då går och lägger mig, mest för att jag känner mig i vägen och som att jag förstör. inte för att jag är trött eller vill och sen när jag vaknar dagen efter och får höra hur kul alla andra hade det när jag väl hade gått och lagt mig. det gör så fruktansvärt ont, är verkligen bara vi-vill-inte-umgås-med-dig-för-du-bara-förstör-och-vi-har-mycket-roligare-utan-dig.
jag hatar det, men ändå går jag alltid och lägger mig när jag känner så där, även om jag vet att jag kommer mår bara sämre dagen efter. men jag förstör ju bara, man kan inte ha kul i min närvaro så vad ska jag göra.
jag känner mig bara så utanför, jag vill också vara med och ha kul, vill vara med i gemenskapen. det är så sällan jag får vara det, nästan aldrig. men jag är väl dömd till ett liv i utanförskap så vad ska jag göra, har ju alltid varit så genom hela mitt liv så varför bryta en sådan trend..!?
sen jag klarar verkligen inte av att folk säger snälla saker till mig/om mig/ger mig komplimanger när jag mår sådär det ger har bara motsatt effekt, de skär som glassplitter i mig, förvärrar, fördärvar och förstör.
plus jag klarar inte av att vara själv när jag mår så där dåligt heller,
eller är jag hemma funkar det men inte på ställen där det är massa folk. men det verkar jämt som att folk tror att jag vill vara själv och så blir jag lämnad. iofs så förstår jag för det är ju inte så kul att umgås med någon som bara är tyst och är nere. fast ja de är ju också en balansgång för jag kan bara ha folk runt mig som jag vet inte har något emot att jag är sådär för minsta lilla vibb om att personen tycker det är jobbigt då mår jag bara ännu sämre.
men jaja nog om allt det här drabblet, ska bara avsluta med citatet som aldrig känts mer riktigt än förut.
har ju ändå den låten som detta inläggs låt.
"I'm probably better off dead,
I'm probably dry all the way,
I'm probably boring you out
I'm probably locking you up, throwing the keys away
I'm probably the last thing you need on your mind.
I'm probably drunk by now
probably laughing my head off without even noticing..."
---
har kommit in i en david & the citizens period, mest pga att jag mår dåligt.
blir ofta så att jag lyssnar på dem då. de ger mig tröst på något sätt, lätt att gråta till och känna igen mig i.
---
på jobbet i måndags på ena rasten så hamnade vi på nått program, handlade om prinssesan eller drottningen av danmark eller nått drottningen tror jag. och så säger de då angående hennes man.
citat "det är klart att det är jobbigt för en man att alltid gå tre steg bakom sin fru." slutcitat!
det handlade om att han alltid fick gå tre steg bakom henne när hon var ute på offentliga uppdrag.
jag trodde jag skulle dö, blev så fruktansvärt upprörd. gud vad jag hatar värden ibland!
---
köpte sorbe igår.. tyckte synd om mig själv så var bara tvungen.
mmm mycket gott, mycket nöjd är jag. måste nog nästan tröst äta lite av den idag med.
kaktus och citron
---
sen gud så sur och frustrerad jag blev igår.
hade sett fram emot att få fara till patrik efter jobbet. var i princip det enda jag gick och tänkte på under hela den åtta timmar långa arbetsdagen. den sniglade sig verkligen fram och så kommer jag äntligen hem, precis när jag kommer till dörren inser jag min cykel står inte här. näe!! för den står på stan eftersom jag cyklar halva vägen till jobbet! GAAA!
så då var den dagen förstörd, iofs så gick jag ju och la mig rätt fort efter att jag kom hem så den var inte så lång men ändå!!
---
hämtade mina glasögon idag också så nu ser jag jätte jätte bra det är kul. känns som lite ovanligt är det så här värden ser ut..? =P
---
har gjort några bestämmanden för min framtid också
-får jag en lägenhet innan sommaren här i umeå så stannar jag här till hösten 2008
-tror jag ska läsa en fotogrej på folkhögskola blev lite peppad på det, i skåne kanske..?
-kolla utbildningar nu bara ifall att jag nu inte får lägenhet då kanske det kan vara bra att studera.
så ser det ut just nu iaf
---
oh amelia <3
underbar
this is what you get.
this is what you get!
the plan's much bigger than you ever expected
but no one's gonna tell you you're not perfect as you stand there with your head in a million pieces
and you know it's gonna be...
as you fall (i watch with love) - david & the citizens
oj har så mycket att skriva nu,
eller det kändes så när jag satt och funderade över det här inlägget igår och i förrgår och i förrförrgår och under helgen.
får se hur mycket jag kommer ihåg och... pust vart ska jag börja..?
---
kan ju börja med RÅM
ja vad ska man säga, hade kunnat vara bättre.
men åh amelia <3 helt klart bara bäst!
helt underbart att träffa.
sen var det trevligt att träffa många andra också, men inget och ingen slår henne.
men annars så, ja...
började väl där på tåget mellan göteborg och malmö, eller egentligen har det varit nästan hela veckan.
men jag kraschade en aning. kände bara varför åker jag, jag vill inte jag, orkar inte, jag vill bara dö!
och då menar jag verkligen dö, kände bara att varför lever jag egentligen, jo för att jag har folk som tycker om mig och för att jag tycker om dem.
men skulle inte de finnas (gäller väl mest patrik, amelia och fredrik) så ser jag ingen anledning till att leva. de finns verkligen ingenting i mitt liv/framtid som känns motiverande.
men motiverade mig där på tåget, jag åker för att få träffa amelia och ryckte upp mig lite.
det gick ganska bra, klarade mig ända fram till lördag kväll. då kom kraschen igen och då rejält. tror den blev så rejäl pga av att alla var så glada, så postetiva och ja gud vet vad och jag orkade bara inte.
jag ville bara bort och försvinna. klarar inte av att ha glada människor runt mig när jag inte orkar vara glad själv då blir det bara kaos, blä och dö.
så satt och fördriv tiden med patrik och (mins inte om det här var på lördagen eller söndagen men tror det var båda) men kände då iaf att jag är egentligen bara ett stort hinder för patrik och jag ville bara dö och försvinna så han ska behöva slippa bry sig i mig och bara göra det han vill. jag vill verkligen inte hindra honom, vill han lämna umeå och fara så ska han göra det, men ja jag vet inte hur tusan jag skulle klara det, kände där någon gång att jag vet inte om jag överlever att han ger sig iväg, de sa jag inte för säger jag det så kommer han aldrig fara och ja de kommer bara bli jobbigt och jag kommer känna mig ännu mer ivägen och blä! men jag ville verkligen bara dö och försvinna från jordens yta där några gånger.
så en sak jag insett den här helgen jag är så fruktansvärt beroende av patrik så det finns inte och jag hatar det!
jag vill inte vara så fast i en person. jag vill vara självständig! jag ska vara självständig så har det alltid varit och så tycker jag det ska fortsätta...
sen en annan sak jag aldrig sagt är att jag mår så fruktansvärt dåligt när,
som i lördags jag då går och lägger mig, mest för att jag känner mig i vägen och som att jag förstör. inte för att jag är trött eller vill och sen när jag vaknar dagen efter och får höra hur kul alla andra hade det när jag väl hade gått och lagt mig. det gör så fruktansvärt ont, är verkligen bara vi-vill-inte-umgås-med-dig-för-du-bara-förstör-och-vi-har-mycket-roligare-utan-dig.
jag hatar det, men ändå går jag alltid och lägger mig när jag känner så där, även om jag vet att jag kommer mår bara sämre dagen efter. men jag förstör ju bara, man kan inte ha kul i min närvaro så vad ska jag göra.
jag känner mig bara så utanför, jag vill också vara med och ha kul, vill vara med i gemenskapen. det är så sällan jag får vara det, nästan aldrig. men jag är väl dömd till ett liv i utanförskap så vad ska jag göra, har ju alltid varit så genom hela mitt liv så varför bryta en sådan trend..!?
sen jag klarar verkligen inte av att folk säger snälla saker till mig/om mig/ger mig komplimanger när jag mår sådär det ger har bara motsatt effekt, de skär som glassplitter i mig, förvärrar, fördärvar och förstör.
plus jag klarar inte av att vara själv när jag mår så där dåligt heller,
eller är jag hemma funkar det men inte på ställen där det är massa folk. men det verkar jämt som att folk tror att jag vill vara själv och så blir jag lämnad. iofs så förstår jag för det är ju inte så kul att umgås med någon som bara är tyst och är nere. fast ja de är ju också en balansgång för jag kan bara ha folk runt mig som jag vet inte har något emot att jag är sådär för minsta lilla vibb om att personen tycker det är jobbigt då mår jag bara ännu sämre.
men jaja nog om allt det här drabblet, ska bara avsluta med citatet som aldrig känts mer riktigt än förut.
har ju ändå den låten som detta inläggs låt.
"I'm probably better off dead,
I'm probably dry all the way,
I'm probably boring you out
I'm probably locking you up, throwing the keys away
I'm probably the last thing you need on your mind.
I'm probably drunk by now
probably laughing my head off without even noticing..."
---
har kommit in i en david & the citizens period, mest pga att jag mår dåligt.
blir ofta så att jag lyssnar på dem då. de ger mig tröst på något sätt, lätt att gråta till och känna igen mig i.
---
på jobbet i måndags på ena rasten så hamnade vi på nått program, handlade om prinssesan eller drottningen av danmark eller nått drottningen tror jag. och så säger de då angående hennes man.
citat "det är klart att det är jobbigt för en man att alltid gå tre steg bakom sin fru." slutcitat!
det handlade om att han alltid fick gå tre steg bakom henne när hon var ute på offentliga uppdrag.
jag trodde jag skulle dö, blev så fruktansvärt upprörd. gud vad jag hatar värden ibland!
---
köpte sorbe igår.. tyckte synd om mig själv så var bara tvungen.
mmm mycket gott, mycket nöjd är jag. måste nog nästan tröst äta lite av den idag med.
kaktus och citron
---
sen gud så sur och frustrerad jag blev igår.
hade sett fram emot att få fara till patrik efter jobbet. var i princip det enda jag gick och tänkte på under hela den åtta timmar långa arbetsdagen. den sniglade sig verkligen fram och så kommer jag äntligen hem, precis när jag kommer till dörren inser jag min cykel står inte här. näe!! för den står på stan eftersom jag cyklar halva vägen till jobbet! GAAA!
så då var den dagen förstörd, iofs så gick jag ju och la mig rätt fort efter att jag kom hem så den var inte så lång men ändå!!
---
hämtade mina glasögon idag också så nu ser jag jätte jätte bra det är kul. känns som lite ovanligt är det så här värden ser ut..? =P
---
har gjort några bestämmanden för min framtid också
-får jag en lägenhet innan sommaren här i umeå så stannar jag här till hösten 2008
-tror jag ska läsa en fotogrej på folkhögskola blev lite peppad på det, i skåne kanske..?
-kolla utbildningar nu bara ifall att jag nu inte får lägenhet då kanske det kan vara bra att studera.
så ser det ut just nu iaf
---
oh amelia <3
underbar
Kommentarer
Postat av: amelia
den där söndagen.. jag visste itne vad jag skulle göra när du satt i fönstret, jag höll på att börja gråta själv, och.. det såg ju verkligen ut som att du villa vara ensam. nu får jag megadåligt samvete, men.. usch. du är så bra, det är så hemskt att du mår så dåligt. men med glasögon kan du kanske se klarare. rent fysiskt alltså:)
du är bra.
Trackback