...all alone and all surrounded
walking on the ground you're breaking
laughing at the life you're wasting
1 - 2 tries won't do it
you do it all your life and you never get through it
everything they had to say
had been erased in just one day

"good try we don't like it"
"good try we won't take that shit."
i can't win.

things in bars that people do
when no one wants to talk to you
failing can be quite a breeze
he told me that these girls were easy
happy that you said you'd mount me
felt unlucky when you found me
some nights come up empty handed

yes, i'll take it
wait now
by the sidewalk
hold on
yes, i'll be right back

i can't win - the strokes

dagens irriternade tanke objekt

är det jag som är konstig eller vad är det här?

jag förstår mig verkligen inte på den där att spela på svartsjuka
jag funkar iaf som så att om den jag är intresserad av raggar/hånglar/blir uppraggad/or whatever
av/med någon annan så tar jag ju självklart det som en enorm totaldiss
och släpper allt intresse.
jag känner inte ens minsta lilla behov av att "tävla" och vinna tillbaka intresset på mig

kan kan inte se logiken i resonemanget
"ja men om jag visar intresse för den här personen så kankse jag får den andra"

det sjuka är ju att det är ju typ ett "känt" råd som kastas ut i filmer och dyligt.
hur många gånger har man inte hört citat i stil med
spela ointressera eller ragga på x kompis, så om hen är interesserad kommer hen bara känna att den måste "fånga" dig nu

wtf

det är något som jag har stört mig på i en stor del av mitt liv.
men ändå rätt obemärkt, lite mer jaja det är så i film och tv-serie världen men inte i verkligheten
det är inte förrän nu när jag själv hamnat mitt i ett sånt där vrickat synsätt som mina tankar börjar inse att jag är nog helt klart sjuk i huvudet som inte vill spåtta, fräsa och klösa ögonen ur personen som "tagit" min plats.
de är den enda slutsattsen jag kan komma fram till efter en dags funderade.

vad annars lixom