...where the victoria ghosts pray for their curses to be broken…
we’d go wandering neath the arches where the witches are and they say
there are ghost towns in the ocean…
yhe ocean…

singing la lalalala la lé…
and the night over london lay.

god is in the houses and god is in my head…
and all the cemeteries in london…
i see god come in my garden, but i don’t know what he said,
for my heart, it wasn’t open…
not open…

singing la lalalala la lé…
and the night over london lay

cemeteries of london - clodplay

jag har tänkte mycket på tiden då man gick i skolan under den senaste tiden
och konstaterat återigen att
det var bättre då

man hade sina vänner och de försvann inte så fort man lärt känna dem.
inte oftast iaf, det hände men ja inte hela tiden

man kan nog säga att jag hamnat i en sån där "äh!! varför skaffa nya vänner. whats the point" - tankar igen
jag menar det börjar med S som flyttar till uppsala. (saknar väldigt mycket. även om vi inte sågs mycket)

sen O som bara för någon vecka sen flyttade till japan. (dok så hade vi ju knappt haft någon kontact där de senaste halvåret. men det har som ordnat up sig?)

H flyttade tillbaka till lund i januari

och nu A som flyttar till kiruna om typ en månad. (just typiskt då jag på något sätt ändå börjar se honom som en väldigt bra vän. en av de bästa.)

på min folk jag umgås med front finns då E krav, typ den enda jag kan kalla en bra vän.
en annan S är väl på uppgång, men vi har inte umgåtts så mycket eller snarare inte så länge.

think thats it...

iofs borde börja hänga lite mer med M
men annars, orka engagera sig i att lära känna någon mer
kommer inte ha någon lång umgänges tid ändå
suck

----

and i know, har bombaderat med inlägg idag
nu är det slut för dagen iaf
hade bara just idag så mycket sparat i huvudet som var tvunget att komma ut
har jue varit lite off på att inlägga mig de senaste dagarna
inte orkat helt enkelt
men nu har jag fått lite mer energi
posetiv eller negativ...you tell me....