...i just got lost
every river that i’ve tried to cross
and every door i ever tried was locked
ooh-oh, and i’m just waiting till the shine wears off…

you might be a big fish in a little pond
doesn’t mean you’ve won
‘cause along may come a bigger one
and you’ll be lost

every river that you tried to cross
every gun you ever held went off
ooh-oh, and i’m just waiting till the firing starts
ooh-oh, and i’m just waiting till the shine wears off

lost - coldplay

jag befinner mig just nu i ett mycket märkligt tillstånd
jag är astrött, men ändå rastlös
jag känner mig lugn som en filbunke, men ändå inte
mitt hjärta känns som att det ska slå ut ur bröstet på mig
eller snarare springa iväg i 639 km/h
är det de här den där irriterande previa psykologen menade var ångest, nära inpå panik.
jag menar det är ju inte panik! jag tror ju inte att jag kommer dö
bah!

jag vill inte gå till jobbet på onsdag
det tragiska är att jag får självmordstankar av bara tanken på att gå dit (och nej var lugn, jag kommer aldrig agera på dem)
helt bissart, men det känns verkligen som att det är enda utvägen för att slippa gå till dit.
men jag vet ju att det inte är så, det finns andra sätt. faktiskt
men all luft och motivtion dör iom att jag inte kan göra mig förståd
iom att jag inte kan få folket som har makten att förstå hur dåligt jag egetligen mår.

neee allt jag får fram är nått halvdant som då psykologen säger:
"nej det där är inte ångest.
nej de där är inte panik.
de där är bara förstadiet.
för att det ska vara panik måste man tro att man ska dö och svimma eller kollapsa på annat vis"

WTF!!!
kollapsa, det är alltså det som krävs!!!
måste jag verkligen pressa mig till den gränsen!?!?
NEJ JAG VILL INTE DET!!!!

fuck it! nu ska jag hitta en film eller två att titta på.
går ju inte att sova med de här hjärtat
den här hjärnan
eller
den här rastlösheten