obehaget
paniken ångesten
och
övertänkandet

jag gick och la mig igår 100% säker på att jag ska på julavslutningen
jag vaknade, fortfarande 100% säker
jag ligger vaken, känner efter och börjar tänka.

vad är det troliga scenariot?
jo alla människor är gladagladaglada. på otroligt för mycket bra humör.
mimmi blir låglågännulägre och går runt och är okännande zombie.
mimmi förstör stämningen för alla
(ja jo jag kanske överdriver min roll av importance nu rätt mycket)

spontant just nu, så känns det som att går jag ut genom dörren för att ta mig dit,
då kommer jag bara panika och göra en total omvändning och gå åt andra hållet.
där jag då kommer gågågågå och gå tills jag är så trött att jag inte orkar längre.
bara för att få komma bort.

nu är jag nog snart nere på 5% säkerhet att jag ska gå.
från 100 till 5 på en halvtimme

det enda som gör att jag känner gör att jag borde gå dit är
att det känns som att jag sviker folk om jag inte kommer.
fast (då övertänker jag igen)
vem vill ha en okännande kall apatisk mimmi zombi i sin närhet.
så på ett sätt känns det oxå som att jag gör folk en tjänst genom att inte dyka upp.

i nästa inlägg tänkte jag skriva om en ny kanske förståelse för mitt sätt att reagera som växte upp i huvudet igår.
tänkte egentligen skriva den här, men inlägget blir så långt >_<