det var trevligt,
väldigt uppochner
men men

insåg att jag verkligen inte alls har samma energi och livsglädje som alla underbara människor som finns där
även om jag betraktar mig som att jag mår bra idag
men jag gör nog inte det, inte helt och fullt
för då skulle väl jag oxå ha den energin
det är ju en röst i mig som skriker att jag oxå vill vara och göra som dem
men jag orkar inte, den där genuina glädjen finns inte

overall så har jag ju alltid en tanke på hur jag vill vara
men när det väl gäller är jag aldrig så
jag vill kunna uttrycka saker jag känner
men det går inte att dra ut ur mig själv, det bara sitter fast
känns som att dra i ett rep som har något knutet i andra änden men mitten av rep är fast gjutet i ett cement golv
det sitter fast
and i hate it