och så var jag ensamen
mor åkte just
typ jobbigaste avskedet på väldigt väldigt länge

blir ju inte bättre på något vis heller när det är som det är här
verkligen inte bättre med tanke på hur allt känns
och jag tror rätt säkert att de kommer inte bli så mycket bättre

jag kommer bli ett vrak för jag kommer garanterat knappt äta något.
jag delar ett än så länge halvskabbigt kök med 16 pers
jag kommer inte vilja laga mat där
och tvingar jag mig själv att laga mat där så kommer jag bli så äklad av hur det ser ut att jag inte kommer äta bara pga det.
så vrak kommer jag bli

jag vill tillbaka hem,
detta är inget hem för fem öre
tyvär men jag kan inte kalla det för ett hem
det går bara inte

jag vill ha tillbaka min trygghet i mitt bo på rågången
eller
jag vill känna mig trygg