nu i natt när jag cyklade hem från en kväll hos mor så var det helt sjukt fint ute.
stjärnklart och man såg sjärnor!! inte bara typ en eller två utan mer än man orkar räkna.
det händer bara inte i umeå, inte om man är inne i själva stan.
det var magiskt i tell you. så där magiskt att man bara vill slänga sig ner på en gräsmatta och bara sluka i sig allt genom ögonen. bevara en bild i minnet. dö en stund för att allt är så vakert och magiskt.
fast sen inser man att det är höst, jätte kallt och att den där bilden som man så gärna vill ha kvar i minnet aldrig kommer att stanna kvar i de där fina skicket så man cyklar vidare.
men ändå magiskt, vackert. världen var sådär fin som den bara kan vara ibland.