jag är helt seriöst och offesiellt orolig
eller
jag är offesiellt orolig inför mig själv

kan verkligen inte hjälpa det, massa hemska tankar och bilder susar igenom mitt medvetande.
känslan av att något är fel är nog det mest påtagliga at the moment.
oron gör mig rastlös, sinnessjukt rastlös.
det går inte att sitta still, konsentrera sig or you name it.

det finns ju verkligen ingenting jag kan göra annat än att sitta och vänta.
låta dagarna, timmarna, minuterna och sekunderna ticka förbi och ständigt försöka intala mig själv att jag bara inbillar mig.
jag behöver inte vara orolig.
men ja tänka om....

är jag bara paranoid eller vad är det här?