...when our eyes crash
and from the wreck i emerge with all the love you ever dreamed of
devoted to you
oh let me hold you for one last time

sad transmission - raveonettes

jag känner mig tom, oengagerad och bara sjukt likgiltig inför allt.
känslan är äkligt bekant men jag igonrerar det.
vill inte erkänna att jag känt så förr, vill inte hamna i en grop igen.
så istället blundar jag, håller för öronen och skriker så högt jag kan.
snart är jag hes men det kvittar, jag är ändå tom som en fågelholk på vintern.
tom och öde.

det enda som känns något värt är att få krypa in i en famn och försvinna.
men det finns ingen famn att försvinna i, så jag vänder mig innåt och blir en liten boll som någon gång kommer explodera av ensamhet.

iiii vad jag vill ha vår och sommar igen.
hatar hatar hatar hösten och vintern

peace out

p.s sorry för det oerhört negativa inlägget, ska försöka bättra mig d.s