soundtrack: 120 days - come out (come down, fade out, be gone)

jag dog lite idag
det var smygfint



vackert, så vackert att man bara dör
alldeles för mycket sådant de senaste halvåret, för mycket så att jag inte har uppskattat det, blivit för van eller nått.
men idag slog det mig som ett krattskafft i ansiktet att detta är typ slutet på falla-ner-och-dö-vackertvackertVACKERT anfall
idag var typ näst sista möjligheten om inte tillochmed den sista.

som emil sa man borde ha fotografiskt minne, yes som tusan!!
finns sjukt mycket från den senaste tiden som jag skulle vilja bevara i mitt minne på det sättet och de flesta rör inte ens falla-ner-och-dö-vackertvackertVACKERT anfall.

livet är typ underbart ändå, haha trodde aldrig på tusen år att jag ens skulle kunna tänka den tanken för ett halvår sen.  ojoj, galet  galet

har haft många tankar till blogginlägg de senaste dagarna har bara inte tagit mig själv i kragen och skrivit ner dem.
men igår funderade jag på hur det skulle vara om vi i min släckt skulle ha någon typ av nu träffas vi och umgås grej, vilket jag nog betvivlar att vi kommer ha. men anyhow min tanke rörde hur olika vuxna personer så som mostrar, mormor och respektive skulle reagera ifall jag skulle råka bli tillsammans med en tjej och ta med henne dit, utan att lixom ha sagt hej jag har en flickvän. den mest intressanta skulle nog vara mormor tror jag. har ingen aning om vad hon tycker i frågan...

meeeen ja nu blev mina tankar överanstrända så time to go to bed.

peace and love <3

Real life...

...killed me on the school bus
wise guys never weep
dying to be famous
happens on TV
covered up in make-up
it’s only make believe
i meet you when i wake up
i touch you on a screen

touch me, touch me
i long to live for real
touch me, touch me
i’m just as human as a human can be
please touch me

real life full of imitations
i talk to you in codes
real imagination
i hide behind these clothes


touch me - weeping willows




i thinka im going insaine.
igår var det...ja vad var det egentligen....inget. haha xD
men jaaaaAaa
[oomajgaad]
är allt jag kan säga

i feel so young and naive, everything goes around around and around.
my stop is here but i keep going, keep spinning, keep falling and getting more and more confused

jag funderar på att gå en kurs i att hantera stress, ibland känns det som att jag får rätt idiotiska ideer och detta är nog en sådan >_<
jaja vattna blommor och sen sova

----

peace and love

theres too much caffeine in your bloodstream...

...i am the ghost of troubled joe
hung by his pretty white neck
some eighteen months ago i travelled to a mystical time zone
and i missed my bed and i soon came home
oh, but dont mention love
i'd hate the strain of the pain again
a rush and a push and the land that we stand on is ours
it has been before so it shall be again


rush and a push and the land is ours - the smiths

i did it again, jag måste sluta med kaffe i absurda mängder.
det är inte bra för min kropp och än mindre bra för min själ.
om jag sen bara ska göra allt lite värre oxå så sätter jag mig och blir nostalgi sentimental,
önskar att jag kunde hoppa några år bakåt i tiden och ta tag i saker.
men blaha, tanken var att jag skulle försöka skriva ett hyffsat posetit och glatt inlägg.
jäkla sentimentalitet.

-----

i just don't know what to do with myself
jupps thats the way it feels, pretty much.
eller snarare
i just don't know where to put myself
eller mer typ båda två!
klockrent så är det!!!

-----

tiden rusa för fort jag hinner inte med jag vill ha en konstpaus och andas andas andas stanna upp med mig och andas snälla konstpauskonstpauskonstpaus skriker jag med full lugkapasitet men tiden lyssnar inte ingen lyssnar hallå jag behöver en KONSTPAUS att andas att tänka att hinna uppleva snälla sluta rusa please just be here for a minute  with me konstpaus



peace and love