...you thought you knew me well
how could you know me when i didn't know myself?
a stranger in my own skin
and sometimes when i crack, the animals are back
sometimes when i speak there's someone alse inside of me
and every now and then
the kid comes back, this precious friend, he won't let go
i told you so

how can i let you in?
how to describe this feeling?
i've left all words behind
i've thrown them in the river
the storm is gathering, i feel it in my skin
i saw the moon go black, i felt my heart collapse

stop the tape! stop the tape! - david & the citizens
(nu är det slut på david & the citizens låtar, får se va jag övergår till)

detta inlägg får bli lite i många delar.
mest eftersom jag inte har internet och inte har kunnat uppdatera när jag kännt för det,
så det har resulterat i sparade anteckningar på mitt skrivbord istället.



tisdag 12 juni

det här går inte
jag klarar inte av att sova själv!
varför ska det vara så svårt och jobbigt?

---

kan inte rå för det men känner mig fortfarnade väldigt sårad.har förlåit även om det inte var något att förlåta,
utan mest typ ett missförstånd. men ändå river det i mig och kommer sitta kvar läng... förlåt



onsdag 13 juni

jag har fått mitt internet! *nöjd*
lyckan över att kunna komunicera med folk igen är obseskrivlig.

---

har en konstig tryckande känsla av nedstämdhet och deprition.
jag vet det skär sig enormt med lyckan som är obeskrivlig.
men det är nått som trycker i mig,
det blir nog en tredje natt i rad med att gråta sig till sömns....
än så länge av tre olika anledningar
mitt liv är munert, jag vet!

---

jag saknar att inte prata varje dag
jag saknar att inte höra hur dagen har varit
jag saknar att bara få höra din röst, det är nog det jag saknar mest.
elle när det bara blir tyst. det är behagligt på ett sätt.
varför har vi sluta höras?