do you remember what life you fought?
and does it matter to you at all?

eight flew over one was destroyed - mew

jag har tappat allt, verkligen allt.
orkar inte prata, har ändå inget att säga.
orkar inte ligga och slötitta på film, blir bara rastlös.
orkar inte göra nått för att bli av med rastlösheten.
livet kan inte vara mer meningslöst.
jag menar, jag har tappat hoppet, och sägs det inte att hoppet är det sista som lämnar människan.

är jag död nu då?

kankse inte fysisk men själen och psyket.
känner mig bara tom och trött.
tröttare än jag någonsin varit.
trött men kan itne sova, jag vet itne varför, det går bara inte,
inte ens med sömntabletter.
läkaren sa ta en, en!
ja men eller hur!
känner inte ens av en.
så än så länge tar jag två. me känner typ inte av det heller....
...eller jo blir ju helt snurrig i huvudet och kan inte hålla ögonen öppna och går knappt att gå.
men jag är klarklarklar i huvudet och rastlös som jag-vet-inte-vad.
har desutom flyttat från sängen till soffan för det går itne att sova själv sängen.
tror att jag kommit fram till att det beror på att jag itne känner mig trygg och ligger och är konstant jätte rädd och lyssnar på helspänn efter minsta lilla mistänksamma ljud.

va tusan ska jag göra med mitt liv. kan inte komma på nått bra, allt känns bara blä! äh! fuck it!
jag kommer ändå bara vara olycklig och hoppas på att snart få dö.

för det första så försvinner en av de delar i mitt liv som verkligen betyder nått.
och för det andra vad kan jag göra lixom. plugga? jobba?
ja vilka roliga alternativ.
väljer jag plugga så kommer det troligast ändå bara leda till jobb. och att jobba känns bara meningslöst. få ihop pengar så att man kan leva. jag bryr mig itne jag vill inte ag orkar inte.
vad går det ut på egentligen, jo iaf just nu så är det jag far till ett jobb som jag är så les på att jag håller på att jag-vet-inte, dränka mig själv.
längtar bara tills jag ska komma hem.
och vad kommer jag hem till. jo ingenting! sitter bara av tiden och väntar på att fara till jobbet igen,
längtar så att jag har nått att göra.
då kan man ju tycka att jag kan göra nått bra av tiden istället,
umgås med folk, eller whatever efter jobbet.
jo visst eller hur, det orkar jag ju oxå
är på tok allt för trött och/eller deprimerad för att ens orka.
jo jag har ett bra liv och fina utsikter i framtiden, HA!
kan jag vilja annat än att dö..?!

---

sen måste jag ju nästan bara säga förlåt för att jag är så besvärlig, oberäknelig och sällan håller det jag bestämmt.
men det går inte nu, jag kan verkligen inte sköta sociala relationer för tillfället.
förlåt, jag menar verkligen inte att såra eller förstöra.