jag har insett att jag har hål i min umgängeskrets i denna stad.

har folk jag kan prata med för de mesta om de flesta saker.

men med den lilla grejen som tar störst plats i huvudet/kroppen i detta nu

den vet jag inte alls jag vänder mig med för tankar/råd/avpratande/ellervadsomnubehövs

istället går jag i en halvt stressad/halvt nervös/halvt bedrövad/halvt smyg glad cirkel på mitt golv

 

hur löser jag de här? es...

 

---

 

dagens lärdom: de är läskigt med smygande saker (särskilt när de slår (hårt))

 

crushing's the word, i think