ibland kan jag inte annat än förundras eller snarare irritera mig till döds på mig själv.
jag behöver verkligen ingenting mer än ett jobb för tillfället.

ska få jobba på tidsdag (i gtb) och mycket möjligt även den 8 juni (i stenungssund).
jobbet i stan känns om än sjukt ångestframkallande och stressande ändå enormt mycket lugnare än det om två veckor.
jag får hjärtklappningar av bara tanken på det.
dubbla, överhoppade, trippla. ja, you name it.
och detta över något som kanske inte ens blir av.
nötskal!

de sjukaste är att det är precis samma jobb. bara på en annan ort.

min spontana reaktion när jag fick beskedet om jobb var att hoppa på första bästa tåg  var som helst bara jag slipper möta paniken och ångesten.
vill bara kasta bort min telefon i skogen och slänga datorn i väggen så att det inte går att kontakta mig.
normal, livet är en dans på rosor. yeay >_<


slutsatts: jag behöver ett jobb som ger mig en positiv upplevelse någon gång. inte bara hjärndött arbete med panik och ångest.