...in the corners of your eyes
i'll stretch the sky in blue
and i'm thinking we knew no better
and i'm thinking
we're dying

an envoy to the open fields - mew
(övertolka inte citatet. se det inte på fel sätt!)

det är läskigt hur många menlösa dagar som spenderats i mitt liv de senaste åren i väntan på att något ska börja.
väntan på något som tar upp lite av all tid i väntan på något större.
de där större... typ att inse och förstå åt vilket håll jag borde styra mitt liv.

de känns lite som att jag tryckt på paus-knappen för ett tag sen för att stanna upp och tänka,
för att komma på vad jag vill.
men nu har jag både glömt hur man trycker play igen och tappat bort mig själv i alla tankar och idéer.

jag tror att jag mest går runt och väntar på att ha någon typ av utbildning i grunden och sen att jag ska känna mig vuxen och köpa ett hus på landet.
men det är så mycket jag vill hinna med först,
så mycket jag vill hinna med som jag inte ens vet riktigt vad det är.



någonstans är jag rädd att jag ska hitta fel mig och bli galen, obsessive och sjukligt sjuk igen.
även om det fortfarande finns sjukt i mig, så är det iaf på en "hanterbar" nivå.

why do you call me at the door?
you don't know me
why do you?
why do you call me all the time?
you don't know me