tror inte foto är min gren att jobba inom
inte egentligen

för om det var det
borde jag inet älska skolan just nu
sitta och gå igenom bilder och sitta i photoshop hela dagarna

men jag älskar det inte
jag känner mig snarare som att jag sakta blir kvävd
jag vet inte om det är skolan eller bara pressen över att jag kommer misslyckas totalt som vanligt
men jag vill bara slå sönder allt, fly och bli fri från allt jobbigt

irroniskt nog känner jag ju så inför allt

i know
jag kommer aldrig kunna jobba seriöst
eller snarare aldrig trivas på en arbetsplats så länge jag inte vet vad det är som får mig att känna så

känns bra,
jo tack

...insect bytes, machine gun cameras
fobbed off with lame shite excuses

i've no sons
but i've no daughters
feeling pulled apart by horses

feeling pulled apart by horses - thom yorke

vaknade till
och kunde inte somna om
så nu sitter jag uppe och spelar harpan med thom yorke
it's quite lovely

bjuder er på denna fantastiska bit




och snart har jag varit vaken i en timme
grattis mig
bara två timmar tills jag tänkte försöka ta mig till skolan och undvika mat.
magen gillar bättre dryckiga saker

...i will explode if you do not change
i will explode if you do not change
i will explode if you do not change
i will explode if you do not change

like a new breath, like a new desire

new breath - kap bambino

nu är jag trött på magproblem och skit.
är väl två månader från och till nu, eller tre om man ska räkna med de som började smått redan i delhi.
hemma sen i tisdags. magen hatar mat och vill bara spy, men ändå håller den fast vid vad de nu är för skit som bråkar med den.
huvudet vill aldrig ge med sig, och jo jag vet så har jag haft länge, men detta är något ytterligare. något jag inte riktigt orkar lägga i bakgrunden och leva på med ändå.

främst av allt är jag trött på att tvinga fram någon typ av halvfart i skolan, livet, ALLT.

fast ändå tycker jag att jag mår bra, det finns inga depressiva tankar, ingen tyngd i huvudet eller sinnet.
bara trötthet över en kropp som inte har en känsla av att fungera.

ja just ja, jag kan vara på kanten till att utveckla magsår, det känns ju stabilt. (fortsättning följer)

----


borde skriva utveckling på första inlägget i indien som jag skulle utveckla.

kan börja men bangladesh "skitlandet som borde sprängas i bitar". haha
riktigt så farligt var det väl inte, men ja tillbaka vill jag då rakt inte.
insikten om hur skönt det är att bo i sverige (som ändå är påväg mot någon typ av jämställdhet)
man behöver inte:
-vänta på att mannen ska tilltala dig (om han ens gör det, troligast pratar han bara med någon manlig person i ditt sällskap)
-stå ut med att få en minst 10 män stående i ring runt dig och iakta minsta lilla rörelse du gör.
-tänka på hur du klär, det går att gå i linne och knäkort kjol.
-stå ut med att bli behandlad som att man inte kan klara något. lixom tror du verkligen att du kan gå nerför en låg kulle med en gångbar stig. det slutta ju, du kan falla och dö i tusen bitar. oj akta det sticker in en kvist genom bilfönstret, du kommer dö.

sen spär det väl på hatet en del att i princip hela klassen fick magproblem (amöbadysenteri, parasit eller annan skit)

själv var mitt psyke en vardaglig dans på smal tunn tråd från att falla i mörkrets förfall. begäret till självskadande har inte varit starkare på två år. men jag klarade mig.....nästan.
värre var det på delen där jag helt isolerar mig från folk, vilket skapar ett utanförskap. jag menar det är itne konstigt att de kändes som att ingen i hela klassen var vän med mig egentligen.  jag skapar det ju själv.
men men jag vet ju att det är så jag funkar när jag mår krasst.

kommer inte ihåg riktigt vad jag menade med att det kändes som att vara ett djur i bur på mer än ett sätt.
kommer ihåg att jag kände mig väldigt fast i själva resa med klassen situationen. trots att jag var i något som fick mig att må så pass dåligt så kunde jag inte komma ifrån det. jag var inlåst i ett främmande land, men en grupp jag bara mådde dåligt i och vetskapen om att de skulle vara i iaf en månad till.

hela resan gjorde mig till något riktigt folkskyggt, har velat spränga åtskilliga människor i luften. skrikit på iaf två stackars barn. (jag skrika vem har hört det lixom)

----

P.S jag vill ha tillbaka min dator. NU! inte om tre veckor till, har faktiskt varit utan den sen 26 december. i want my photoshop, my musik etc
tanke att komma ihåg: köp aldrig en dell dator igen, deras kundservis är U-S-E-L (none-existing, kan man nästan säga) D.S