...jag har inte rört mig sa hon
det var rummet som rymde från mig

jag vill att du stannar
jag är bara rädd för vad du gör mot dig själv
jag har aldrig försökt ens sa hon
det var mitt liv som försökte ta mig

på rymmen från flykten - emil jensen



skit dag,
har aldrig sett min mor gråta.
inte vad jag kan minnas.
jag tror jag vinner årets pris för sämsta dotter ever!

...it's even harder being lovers
the flag is waving,
it's the end, i build a shelter under my covers
tell me i'm wrong
but i feel so free and so small at the same time

tell me i'm wrong - eskobar

omfg, efter lördagens äventyr och dagens sms så drunknar jag i vågor av amelia flashbacks.
är det påväg att bli så igen eller vad händer?
ännu en långdistans omöjlighet...?
eller nja kanske inte riktigt, men shit. läskigt!

kan man känna nått efter en kväll eller är det bara gamla minnen och känslor som spökar från en svunnen tid då jag blev kär för första gången.
känslor som aldrig blev använda på det där sättet som de var menat att de skulle.
tar de igen nått förlorat på detta sättet?

liknande situation som då, fast ändå inte.
romantiserar jag bara tanken?

sen finns ju allt rörigt på hemmaplan,
varför ska allt vara så komplicerat?
min själ blöder och panikar sig.
vill fly ur min kropp.
mitt ego njuter och vill bara stanna och njuta av all bekräftelse som dumt nog bara rinner av det.

fast vem försöker jag lura?
mig själv, yes of course!
kan jag inte bara fatta att jag inte har tid/plats för ett förhållande i mitt liv at te moment.
så att jag kanske kan sluta längta och söka ersättare, eller någon att bara trivas med kanske det heter.
bjubb!