...when fools can be kings
don't waste your time or time will waste you
no one's gonna take me alive
the time has come to make things right

knights of cydonia - muse

ROSKILDE

torsdag 5 juli

jag är så les på att gå runt och ha känslan av att vara på gränsen till att gråta hela tiden.
det tar något enormt på krafterna, är säkert därför jag är så konstant trött.
enda gången jag inte känner så är när jag är full, hur jävla tragiskt är inte det!

---

jag hatar alla snygga människor, jag hatar hotet jag känner från dem.
jag hatar att jag känner mig hotad.

jag hatar att de ger mig komplex och jag hatar att jag inte kan sluta gämföra mig med dem.
jag hatar att jag vill se ut som dem, fast jag redan nästan gör det. men det går inte att förstå det i mitt huvud.
framför allt hatar jag att de får mig att vilja ändra på varenda liten detalj i mig...
...även min personlighet...


lördag 7 juli

jag orkar inte mer, har nu tillbringat tå timmar i bilen gråtandes och vill bara dö. kan inte ens förstå varför
men måste samla mig, får inte vara sånt här vrak när patrik kommer tillbaka från flaming lips.
måste orka med att ha roligt ikväll, måste vara peppad. får inte förstöra mer! känns verkligen som att jag är orsaken till hatet av denna festival.


sammanfattning roskilde

-lera, lera, leraoch regn om någon missat det
-måndagkväll, helt klart roligast under hela festivalen. tätt följd av den halvan av goose spelningen jag såg.
-partik och jag har ätit 5 kg kartoffelsalat och 12 liter glocken multivitamindryck
-största ångrandet. missandet av flaming lips, men det hade ju sina förklaringar
-slutsatts. inte gå och se en massa band som jag varken känner pepp på eller inte vet något om




ARVIKA

onsdag 11 juli

komplex, komplex, komplex och känner mig sjuk.
så jobbigt perfekta jätte glada människor överallt.
jag orkar itne umgås med folk
blä


torsdag 12 juli

väntan, väntan, evig väntan och jag är jätte sjuk.
tappat bort min telefon och kan inte få kontakt med någon.
livet är som vanligt och jag vill bara förvinna.

är bara jätte les på folk och alla är bara jätte fulla och jäte jobbigt hela tiden.
jag vill hem!
men är rädd för vad som händer när jag kommer hem, hur det blir


fredag 13 juli

fortfarande väntan, väntan, evig väntan, friskare men i stekhet bil.
känner mig som en övergiven hund i väntan på ägaren. iaktar hoppfullt varje par skor som syns under lastbilen ihop om att det ska vara rätt och alltid lika besviken när det visar sig vara fel.


sammanfattning arvika

-tisdag kväll var trevlig, efterlängtat på många plan en längre tid, kanske inte det smartaste men äh orkar inte resonera smart..
bästa dagen på arvika iaf, annar känns det som att det var mest missär...
...kan ju ha berott på sjukdom, och lite lagom sliten.
-har iaf under de här två veckorna insett att jag inte har en psykisk hälsa som klarar av två festivaler efter varandra.
klarar inte av att ha kravet på mig att måsta vara social med andra konstant i två veckor.
är nog lite därför som jag bar ainte orkar med så mycket nu när jag kommit hem utan vill bara gömma mig och bara vara själv, eller ja. relativt själv.