landskronabo i en vecka och en dag
det känns som ett år
eller iaf några månader

rätt blandade känslor

vi hade engelska prov idag
typ kolla vad vi kan och hur vi ligger till eller nått
vi ska ju inte läsa engelska

men men

högstadiet och gymnasiet flashback

min laddare till telefonen funkar typ inte
den laddar inte
så nu är jag helt utan ström i mobilen
kändes lite jobbigt

...i mitt hus.

om det brinner i en grannlägenhet eller om trapphuset är rökfyllt.
1. stanna i din lägenhet
2. håll din lägenhetsdörr till trapphuset stängd
3. larma 112

wtf!!

vem börjar borra i väggen 07.10
jag hade 20 underbara minuter kvar i min säng
men nehej

dessutom första mulna dagen sen jag kom hit
känns som en bra dag
HAHAHA >_<

har iaf fått sova 12 timmar utan avbrott
(om man inte räknar idiotborraren som ett avbrott)
i love mina sömnisar

jag kan inte bli av med tvivlet
och den ständiga tystnaden hjälper inte

varför är jag såhär

wtf det har "bara" gnagit i mig ungefär en dag
eller mor åkte hem för ganska precis 24 timmar sen
och jag är ett
jag-vill-ha-uppmärksamhet/tröst-NU-annars-tvivlar-jag-sönder-allt-vrak

this is why i souldn't care
inte starkt för personer iaf

"oh please come and save me""

det finns nog inget som är så förödanade som tankarna i mitt huvud

jag måste sluta förvänta mig att folk ska reagera och fungera som mig

bara för att jag tänker konstantvarendasekundallthetime på personen
saknar och vill bara dö för det är 121 förjävliga mil mellan oss
det enda jag vill är att bara ha någon typ av kommunication, bara för att lugna ner mig
men jag vågar inte höra av mig mer för då känner jag mig som en stalker
jag vill inte visa mig så sårbar som jag faktiskt är just nu
vill inte visa att jag faktiskt verkligen skulle behöva personen

kankse mest för att jag vill inte att personen ska må dåligt över att inte kunna finnas på det sättet för mig
då är det lättare att jag mår dåligt

nackdelen är ju bara att jag får massa idiotiska tankar om tvivel
tviveltviveltvivel
alltid ska det vara tvivel i mitt huvud
när personer som betyder så starkt för mig är onåbara pga distans
jag förvandlas till ett litet osäkert barn

suck :'(

eem, yeay?!?
nu har jag lyckats sova nästan två oroliga timmar
känns bra?
är astrött

fakta:
jag vill inte gå och lägga mig

orsak:
jag vågar inte sova

fråga:
ska man känna sig så här otrygg i sitt nya hem den första tiden, är det normalt?

notis:
så som jag minns det så kände jag mig aldrig otrygg hemma på rågången.
har aldrig kännt mig otrygg när jag sovit på något nytt ställe (inte ens på bänken på san franciscos flygplats)

fråga två:
är det konstigt att jag tror de här kommer gå åt skogen?

notis två:
jag har värsta obehags och oroskänslan ever. djuptdjuptdjupt ner i magen.
värre än någonsin förut, har inte haft något till dess like någonsinöverhuvudtagetever.
och då kan jag ändå stressa upp mig på ett liknande(!) vis över små petitesser, sjukt lätt
men jag tror inte det här är som de andra gångerna. de här är kraftigare och känns inte som att det kommer från mitt eget huvud, mitt övertänkande eller mitt extrema kontrollbehov över situationer rörande mig.
det sitter ju i magen, inte i huvudet

plus:
jag sa för några dagar sen att man ska alltid lyssna på magkänslan.
den stämmer så gott som nästan jämt.
och den här magkänslan är STARK :(

jag blir knäpp på mig själv
alltid när jag blir som jag är nu
vilket är typ, saknandes och full av ensamhets känslor
och det enda jag vill är att få ett fint sms (eller likande (något fint som får mig att bli glad och må bättre))
vilket jag aldrig får.

men inte ger jag upp för det, utan då skickar jag själv ett sms om random sak
bara för att jag vill ha ett livstecken tillbaka
men många gånger ger inte det något heller

vilket då slutar med att jag mår ännu sämre och känner mig ännu mer ensam
och sen bygger jag upp värsta dramat i huvudet
och allt blir bara pankaka

--

sen finns gångerna då jag erkänner att jag har det jobbigt.
inte rikigt hur jobbigt, för det finns inte.
men bara att jag erkänner att det är jobbigt är en stor grej för mig.
och sen när jag får svar som bara blir helt fel i relation till den person jag är.
då blir det bara svårare att erkänna att jag faktiskt har det astungt.

fast de jobbigaste är väl att svaren jag får egentligen bara är sager som personen säger för att få mig att må bättre.
men jag gör inte det, snarare tvärt om.
för det känns som att personen inte känner mig, egentligen.
att personen inte förstår det minsta.
och jag känner mig ensamast i världen återigen.

jag är för känslig
men det låtsas jag inte om
för då finns det inte, eller hur var det

och så var jag ensamen
mor åkte just
typ jobbigaste avskedet på väldigt väldigt länge

blir ju inte bättre på något vis heller när det är som det är här
verkligen inte bättre med tanke på hur allt känns
och jag tror rätt säkert att de kommer inte bli så mycket bättre

jag kommer bli ett vrak för jag kommer garanterat knappt äta något.
jag delar ett än så länge halvskabbigt kök med 16 pers
jag kommer inte vilja laga mat där
och tvingar jag mig själv att laga mat där så kommer jag bli så äklad av hur det ser ut att jag inte kommer äta bara pga det.
så vrak kommer jag bli

jag vill tillbaka hem,
detta är inget hem för fem öre
tyvär men jag kan inte kalla det för ett hem
det går bara inte

jag vill ha tillbaka min trygghet i mitt bo på rågången
eller
jag vill känna mig trygg

...i just wanna be your lover
no matter how it ends
no matter how it starts

forget about your house of cards
and i'll do mine

and fall off the table,
get swept under

denial, denial

the infrastructure will collapse
voltage spikes

house of cards - radiohead

insikt:
de här kommer suga rätt hårt
fuuuuck

läskigt:
på sidan jag hämtat texten från var det en reklam ruta för scientologerna
WTF!!

fråga:
märks det att jag typ bara lyssnat på radiohead de senaste dagarna

...running round and round and round and round and round...
and round

cut the kids in half

and I wanted to tell you but you never listen
and I keep walkin', walkin', walkin'

the lights are on but nobody's home
and everyone wants to be your friend
and nobody wants to be afraid
until you're walking, walking, walking

morning bell (amnesiac) - radiohead

när man städar så hittar man en massa saker
nu har jag hittat något som heter hälsokort

fatta jag vägde 1880g när jag föddes och var 46 cm
liiiiten

långt ifrån mig idag
haha

...in its right place

yesterday i woke up sucking a lemon
yesterday i woke up sucking a lemon
yesterday i woke up sucking a lemon
yesterday i woke up sucking a lemon

everything, everything, everything..
in its right place
right place

there are two colours in my head
what, what is that you try to say?
what, what was that you tried to say?
tried to say.. tried to say..

everything, everything, everything..
everything in its right place

everything in its right place - radiohead

jag som hade ett bra dygn
men nu är det kaos
huvudet är tomt
men ändå fullt av elektricitet
det går inte att slappna av eller koppla bort
så sova verkar jag kunna glömma

och inte är det någon som är vaken heller

mor har fått förstorade lymfkörtlar runt lungorna.
(om jag mins helt rätt)
det kan vara ett tecken på cancer. det kan oxå bara vara något helt ofarligt och snällt.
men det KAN vara cancer.
så nu ska hon på en massa tester under veckan.
det får bara inte vara cancer.
inte nu, hur tusan ska jag kunna bo i skåne om hon är här helt själv i umeå och har cancer.
det får bara inte finnas. jag orkar inte det.
jag kan inte förlora henne.

om inte snyggt så säg! xD

pga att jag har äppelcidervinäger i en liten bytta i fönstret
för att få bort blomflugor
så luktar min lägenhet fotsvett

not nice

to the one and only

hur f****
ska jag klara mig om två veckor??
om jag inte håller mig sysselsatt all min vakna tid från att jag vaknar tills jag däckar i sängen så kankse
men hur lätt är det att sysselsätta sig så mycket 24-7 hela hösten
madness och tårar har jag garanterat framför mig

men en vecka att göra allt vackert

det var trevligt,
väldigt uppochner
men men

insåg att jag verkligen inte alls har samma energi och livsglädje som alla underbara människor som finns där
även om jag betraktar mig som att jag mår bra idag
men jag gör nog inte det, inte helt och fullt
för då skulle väl jag oxå ha den energin
det är ju en röst i mig som skriker att jag oxå vill vara och göra som dem
men jag orkar inte, den där genuina glädjen finns inte

overall så har jag ju alltid en tanke på hur jag vill vara
men när det väl gäller är jag aldrig så
jag vill kunna uttrycka saker jag känner
men det går inte att dra ut ur mig själv, det bara sitter fast
känns som att dra i ett rep som har något knutet i andra änden men mitten av rep är fast gjutet i ett cement golv
det sitter fast
and i hate it