a dive into the blues...

...i'm warning you
some half-hearted truth, some way of sliding thru to the other side
well
all it takes is calming down
all it takes is getting down


silverjacketgirl - david & the citizens

det är inte sant!
i söndags så tänkte jag:
hmm.. det var länge sen jag var förkyld.
inte på hela vintern,
inte på hela hösten,
minns itne om det var i sommras eller i våras, tror i våras. KANON!
och vad händer?!
i går börjar det klia i halsen
och idag tävlar mitt huvud och min näsa om vem som klarar att vara närmast bristningsgränsen utan att sprängas..!
livet är ju underbart nästan jämt! HA!

jobbet blev en pina, gick runt som en död zombie och gjorde iprincip allt i slowmotion.
ville egentligen bara säga hej jag är sjuk och fara hem,
men vi var så lite folk så jag härdade,
är ju ledig nu resten av veckan så klaga ska jag inte,
dessutom härdade jag mig igenom en dag som jag får pengar för.
och det är väl nått posetivt, får jag hoppas.

sen blir jag knäp på mina exem,
jag saknar maskingatan.
vill jobba med therese,
vill inte klia sönder mig själv.
hoppas jag får vara där nästa vecka
hoppashoppashoppas.
vi ska ju ändå bara bo kvar i de lokalerna i ca en månad till.
så sorgligt.

inte nog med att jag får stå ut med att dö av förkylningssmärtor och sönderkliande av mig själv...
det går utför igen
vad les jag blir.
det har ju varit så bra nu i ett långt tag, bara fine fine fine
en stor saknad och en liten känsla av att vara halv,
men annars fine fine fine
kunde det inte få fortsätta så..?
men ICKET!
nu går jag in i mörkret igen och isolerar mig.
har inte pratat med någon idag, om man bortser från jobbet.
jag orkar bara inte.

men men snart råm
håller mig flytande

missade årsmötet idag
och jag bryr mig inte
orkar verkligen iten med GUme
är så les så det finns inte
saknar lite den gammla fina tiden då det itne bara inebar ångestångestångest.
får se hur mycket jag orkar bry mig i vår, i år.

---

jag vet inte vad jag håller på med...
håller jag på att komplicera till mitt liv ännu mer?

---

mitt nya favorit citat:
"they went to be alone for all time. alone in suicide, which is deeper than death"
ur suicide underground - air
hela the virgin suicides är bara helt underbar
*kär*

oh, silence, my heart...

...all the things i did with you and all the things we'll never do.
i saw the sun come up and fall down the days were fast


let's not fall apart - david & the citizens

har varit duktig idag
banken
optikern
ungdomsmottagningen
och
apoteket
blev inget lava och frågor om tungan,
var för kallt för att orka gå dit och sen upptäcka att de har stängt av någon konstig outgrunderlig anledning. eller bara för att mimmi går långt i kyla klart de ska vara stängt..

träffade lina på bussen hem,
mycket skumt. jobb folk ska man inte träffa i verkligheten.
det stämmer som inte då.
men de var trelivgt. =)
har kommit fram till att jag älskar mitt jobb,
eller rättare sagt jag älskar min jobbkamrater.
så fruktansvärt underbara.
har nästan längtat till jobbet idag på min lediga dag,
men bara NÄSTAN.. haha

har varit duktig och ställt mig i kö för att prata med psykolog.
nu tusan ska min deppighet bort
eller redas ut iaf.
förhoppningsvis

har öppnat ett sparkonto idag med.
fixat så det sätts in pengar på det varje månad.
yes! gud vad jag är bra.

---

hoppas jag får mina byxor imorron
så kan jag kanske ha dem på lördag
vore kanon

---

jag mår bra,
känner det helt plötsligt
jag känner mig glad och lycklig
inte ett moln på min himmle
hoppas det håller i sig

i saw the famous sadness and it filled up evey crack

glas

a great day/ a long wait...

...alarm-clocks screaming out loud, a warning
streets like chess-board, we're check mate and that is all
step into the sunlight and do something about this suicide-view
come save me, with your hands
i'm pretty,
pretty tired of balancing on the edge of this knife


soar feet + blisters - david & the citizens

jag är så fruktansvärt osocial. jag orkar bara inte med att umgås med någon.
orkar knappt prata med någon.
men jag gör mitt bästa,
kan ju inte isolera mig helt.
särskilt inte när jag måste jobba...
kallas stänga-av-vara-trevligt-fara-hem-och-dö.

känns på nått sätt som att stänga-av-vara-trevligt-fara-hem-och-dö
har börjat bli en vanlig del i mitt liv.
eller det började väl där i trean tror jag,
har inget minne av det från tvåan iaf, eller tidigare.
så trean, ja jag säger bara det, trean förstörde mitt liv..

men måste väl säga, bara för att jag inte hör av mig så betyder det inte att jag inte tänker på folk,
jag vill egentligen men jag orkar bara inte.

---

just nu är det mycket:
(i ordning)

the knife - silent shout
röyksopp - melody a.m.
air - the virgin suicides
röyksopp - the understanding
mew - and the glass handed kites
the knife - deep cuts
air - 10,000 hz legend
the arcade fire - funeral
air - talkie walkie
air - moon safari
(en blandning av smk och 047 på jobbet, bara för att få fart på matningen)


kan inte lyssna på nått annat nästan, det är lite jobbigt.
men iofs jag klagar inte.

i want to scream until my lounges bleed...

...i want to scream until I can't speak.
so go on, dig your thumbs in, take a bite of me take another bite of me
and give me long days of belly-ache, that's you inside of me


long days - david & the citizens

det går nerför nerför nerför.
jag fattar inte tappar allt just nu orkar bara inte med nått.
i förrgår var en katastrof dag.
kände bara dö!
igår var lite ljusare, idag är det botten igen.
jag orkar inte!
jag orkar verkligen inte fylla år,
jag orkar egentligen inte göra nått på lördag heller, för att fira..
näe! här ska tusan sörjas. det finns inget bra med att fylla 21.
visst folk kan få fira mig om de vill men jag ser det som ett steg närmre livets slut,
ett steg närmre ångest över livet, ett steg närmre ångest över huvud taget.
näe! men i sommar då ska jag tillbaka till livet som 18.
så är det bara, jag vägrar vara äldre då!

---

there are two ways of doing this,
one is easy and one is complicated and it's up to me to pick one now
and I don't think I'll pick the easy one


(bara för  att, så blir det två citat ur dagens david & the citizens låt)

även om just det där stycket inte riktigt stämmer med mig just nu, bara nästan.
man kan väl säga att jag har valt de lättaste alternativet.
eller nä, jag har valt de som kommer funka bäst och inte sabba typ allt. och kanske skapa allmänt kaos.
men ja... jag hoppas bara de blir bra,
kanske lite jobbigt men har jag förträngt förut så funkar de nog ett tag till ;P

---

näe nu ska jag återgå till att dö eller nått åt det hållet.
kanske stänga av och fråga sofi om hon vill fika.
borde ju ändå ta mig ner till stan och kommer inte göra det,
om jag inte har ett ärende gällande en person jag känner
inte bara saker jag skulle behöva göra men kan skjuta upp. typ gå till banken,
hämta ut biljetter och annat sånt tjafs..
humm.. får fundera vidare.
vet inte om jag orkar stänga av.
de slår så hårt sen när jag måste slå på igen. *mycket stor nackdel*
men men...

---

måste bara lägga till ett:
amelia amelia amelia <3
*saknar*

after the rain...

...it was nothing, it was just the warm ground beneath my feet

i put my finger on the pain. it was nothing, it was just the shadow of her ghost,
it was nothing it was just the feeling that most things are ugly round here.
did I ever take my eyes off the horizon?
lead the way from this place and point me out a new direction


new direction - david & the citizens


 

vi får flyga till RÅM!
näe! det går ju inte, jag tycker om att åka tåg med gu folk i massa timmar till RÅM.
det är mysigt.
men flyga...
som patrik så fint uttryckte det
"att flyga till ett gu RÅM de är ju som att knarka till ett unf möte."
kunde inte sagt det bättre själv!
jaja.. vi får se hur det blir, ska kankse inte klaga det går ju fort iaf.

---

igår var iaf en trevlig kväll.

finaste citatet stod fredrik för.

"ja senast jag kände efter så var det migrän"

åh, fredrik. <3

läskigast var nog när jag fick ett sms och inte kunde fatta vad det stod. mycket tur att jag tänkte:

eftersom jag inte förstår vad det står, ska jag inte svara. hade kunnat bli rikigt fel annars.. =/


when ever I fall down...

...never a bottom. but there are days, moments, years
you never want to see them again
all things you fear you never want to see them again.


never a bottom - david & the citizen


oh my, året börjar bra.
rörigt men bra.
jag vet inte alls riktigt vad jag ska ta mig till.
känner bara...
ja vad känner jag...?
mest av allt känner jag väl förvirring,
över hur jag kan känna så pass starkt för två personer på samma gång.
det går verkligen inte att skilja dem åt på något sätt.

 

eller jo de går ju, de bor på två helt olika håll i landet.
vad gör man då egentligen?
det är något jag inte än kommit fram till.

 

men ja de går framåt iaf,
där när det hela drog igång i mellandagarna så visst jag ju inte ens vad jag kände. nu vet jag ju det och det är bra.
nu är det bara att luska ut hur jag löser det.

 

kan inte göra så mycket mer...



so put that record on and dance until...

...the sadness is gone and they say sister they say all is fine,
truth or lie,
sister,
they say all is fine
fine
fine
well here’s the laughter and here’s the sore throat and here’s another one of the only kind that will ever grow here and the air is full of... mark my words and sleep


until the sadness is gone - david & the citizens

kom hem hit till sabina runt halv sju, la mig och dog.
nu är klockan halv elva och jag kan inte somna om.
jag är avtrubbad och avstängd.
vet itne om de beror på att jag knappt sovit på jag vet inte hur länge,
eller om de beror på att jag inte ätit på ett tag,
eller om de beror på att jag inte är rikigt mig själv än sen i lördags.
nått är det iaf som gör mig stirrig.
måste somna igen så jag kan vakna upp som en ny människa till det nya året.
pånyttfödd, heter det. när jag vaknar nästa gång lever jag igen.
jag lovar!
tack för förra året, hejdå och välkommen nästa.
*peace and love*

----

17.21
nu finns inte den gammal mimmi som ni alla mins henne längre.
den tjugo åriga mimmi är nu ett minne blott och nu finns bara en snart 21:åring med ångest,
en 21:åring som vill vara 18. en 21 åring som vill vara 18 och bo i norrköping.
men oxå en 21:åring som vill vara 18 och bo kvar här i umeå och vara lycklig i sin naiva lilla värld.
där hon kan intala sig att allt är fine
fine
fine
och där det faktiskt är det, så egentligen behöver hon inte inbilla sig.
hon måste bara inse det och öppna ögonen.

Första inlägget

välkommen till min blogg!

ett nytt år och nu tänkte jag oxå börja blogg nörda mig.. ;P

får se hur det går.


peace & love