...kom, följ aldrig med dom
dom sjunger en sång, sirenernas sång

och jag, jag vill att det ska regna i hundra dar
skölj bort skiten nu, syndaflod, sen kan vi börja bygga upp igen

ja jag, kan tänka mig ett liv som på stenåldern
utan pengar, neanderthal, vi glömmer bort och börjar om igen

kom säger dom - familjen

ber om ursäkt om detta nu är ett as rörigt inlägg.
har bara skrivit ur huvudet, bara kastat ut tankar så som de kommer ut.
vissa tankar kan finnas kvar i mitt huvud och andra huler om buller i följande text.

och ta inte illa upp av något jag skrivit, det är inte ens säkert att det rör just dig

------




jag drabbades för ett litet tag sen av en enorm irritation över alla desperata personer i min närhet

what's the fucking deal med jag-måste-vara-i-ett-förhållande-annars-dör-jag logiken
nästan alla i min närhet är i olika grad fast i den där frasen
(jag säger inte verkligen inte alla, men många)

varför sträva efter att man måste hitta någon
nununununu
det finns inte ens tanken på att bara leva i nu:et och låta det hända när det händer
nej nej
man måste tvinga sig själv att se möjliga partners i allt och alla
eller snarare allt och alla som visar intresse för en
jag vet itne hur många gånger jag hört citatet
"ja men han är ju så trevligt och snäll, verkligen ultimata pojkväns matrialet. sen är han ju intresserd av mig. men, MEN, jag känner inget som hellst intresse för honom. men det kanske kommer om jag verkligenverkligen ger personen en chans och lär känna honom PÅRIKTIGT."
(detta finns oxå i verson med hon/henne/flickvän)

WTF!!!!

jag vet inte om jag är konstig men man känner väl ändå rätt tidigt om det faktiskt finns något frö av intresse. så är det iaf för mig.
varför ska folk var så okräsna!
vad kan det bli för bra av att man gör allt för att hitta någon liten del av en helt ointressant person som man kanskekanske skulle kunna finna intresse i

logiken för mig säger att det bara är förödande sårande

fast varöfr lägger jag ner energi på att irritera mig över det här, det är ju inte mitt problem.
det är bara mitt problem att folk i min närhet beklagar sig över hur ensama de är och ord på ord om deras nya desperations objekt

men sen måste jag ändå lägga till att det är ju så sjukt kul att ironin i det hela är att jag som lever i nuet och skiter fullständigt i om någon skulle kunna vara en möjlig förhållande person. jag har inte precis svårt att hitta ragg eller at the moment objekt. medan vänner som verkligen vill hitta ett ragg väldigt sällan får napp.
så summa av hela det här inlägget är nog ändå att jag är irriterad men sjukt skadeglad.

inte för att vara elak men jag känner mig på ett helt annat plan än andra, folk känns så dumma på något sätt, inte att säga att jag är speciellt smart, det är jag verkligen inte. jag är kankse bara mer mogen än andra

nej men skämt åsido, tycker faktiskt att folk bara ska leva lite mer i nuet och inte stressa upp sig över sånt som man inte kan styra över.
saker händer när det är rätt i tiden